Läser DN på nätet och hittar det här:

"Svenska armén har sagt sig vilja använda det rekorddyra spelet "Battlefield 3" för att rekrytera 4000 soldater med hjälp av det. Troligen är de inspirerade av "America's army", men om det blir lika framgångsrikt återstår att se."

Jag blir inte förvånad över någonting längre. Ärligt talat. Spel är roligt och krig är död.

Hela artikeln hittar du här:

www.dn.se/spel/spel-hem/spela-ett-spel-och-radda-varlden

I väntan på Bf3 och MW3 - jodå, jag kommer att köpa på mig båda. En del av er kanske tycker att det inte behövs, men jag spelar ganska mycket MW2 på min 360 och Bf3 kommer att föräras min PS3. Hur som helst...

I väntan på dessa spel har jag nu satt tänderna i Homefront. Varför? Bra fråga, jag har spelat flerspelardemoversionen ett tag och uppskattade det ganska mycket och eftersom Homefront knappt kostar något längre har jag sålunda köpt det och börjat spela det på min 360.

Intryck så här långt. Storyn är väl okej. Inte särdeles originell men okej. Grafiken är inte särdeles snygg, men funktionell. Multin är riktigt rolig vilket höjer allt både ett och två steg. Men det jag riktigt, riktigt stör mig på i det där spelet är röstskådisarna som använder samma tonläge - lite lätt gapiga i alla situationer. Alltså även i smygmomenten. "GÖM ER! DET KOMMER 50 NORDKOREANER PÅ GATAN 3 METER FRAMFÖR OSS. VAR HELT STILLA SÅ GÅR DOM RAKT FÖRBI OSS!" Vi gömmer oss, är helt stilla och mycket riktigt. Ingen märker något alls.

Nordkorea måste ha den mest lomhörda armé världen skådat. Dessutom låter det som alla figurer i spelet opererat in sina stämband i plåtburkar. Hur tänkte Kaos Studios där?

Jag kommer med ett fullt utlåtande så snart jag spelat klart resten.

Jag hoppas på Battlefield 3. Det är vi många som gör. Jag var inte överförtjust i Bad Company 2, men som sagt. Jag hoppas att Dice kommer att leverera något stort i Bf3.

Samtidigt har jag börjat att fundera. Varför får vi inte se något från konsolversionerna? Visst, vi har alla sett de där 3-4 minuterna från Jimmy Fallon Show i juni. Men det var ju då... nu är det augusti.

Om man som jag har förbokat upp sig på en kopia av Bf3 till Ps3. Hade det ju varit roligt att se något från den versionen. Är det inte dags att Dice faktiskt börjar släppa ifrån sig lite mer än topptrimmade bilder och filmer från PC-versionen? Jag tycker det. Varför får vi inte se konsolversionen av spelet?

Activison däremot släpper tonvis av material från Call of Duty: Modern Warfare 3. Allt ser ut som det alltid gör. Inget nytt under solen och dom påstår knappt något annat. Men Dice däremot som snackar stort om Frostbite 2 och hur snyggt Bf3 kommer vara på alla format, visar bara ett - PC. Där ingen i hela världen förvånas över att det är supersnyggt. Hey! Det är PC, som alltid är mycket snyggare än konsol.

Jag finner det dock en smula märkligt. Dice, det är dags att visa oss mer av 360 och Ps3 versionerna.

Då var det dags att snabbrecensera en av semesterns alla avverkade filmer och först ut är - Der Baader Meinhof Komplex (2008).

Filmen som bygger på en sann historia (jo, den här är faktiskt sann), handlar om grundarna av Rote Armee Fraktion eller RAF. RAF är en av världens mest kända terrorgrupper på vänsterkanten och var verksamma i Västtyskland mellan 1970 och 1989, därefter i Tyskland mellan 1989 och 1998. Hur som helst, när historien börjar har vi inte nåt 1970-talet ännu. I Europa och världen pågår det kalla kriget för fullt och vi kastas rakt in i 1960-talets och demonstrationernas Västberlin. Shahen av Iran är på statsbesök och kravaller uppstår mellan demonstrerande studenter, shahen-anhängare och polisen. En student dödas och en grupp av betydligt radikalare studenter bildas med Andreas Baader och Gudrun Ensslin som de klaraste (rock)stjärnorna bland radikalisterna.

Baader och Ensslin döms för ett brandattentat och Ulrike Meinhof gör entré. Meinhof är journalist och känd som debattör och kritiker av det Västtyska samhället. Hon fascineras av Baader och Ensslins engagemang och assisterar Gudrun Ensslin att frita Andreas Baader. Efter fritagningen bildar de RAF.

Jag såg Der Baader Meinhof Komplex första gången på bio. Jag minns att jag gick ut från biografen under chock, för det är en våldsam historia som regissören Uli Edel målar upp. Våldet och bilderna är närgångna. Intrigen är otrolig. Kidnappning, kapning, mord och bomber följer i tät följd under de ca 2 timmar och 30 minuter som filmen varar. Polisens jakt på RAF-medlemmarna var för den tidens mått - gigantisk. Och igen, det hela är en sann historia. Samtidigt är det inte speciellt lätt att hänga med i de olika dåden eller i övergångarna mellan RAFs olika generationer (3 st). Vad det gäller förklaringar i filmen och ingång till det Västtyska politiken eller för den delen vad som ligger bakom att radikala och politiskt aktiva studenter går över gränsen och utvecklas till terrorister berättar inte Edel något. Det är också här jag tycker jag att filmens största problem ligger. Tittaren bör, för att få ut så mycket som möjligt av filmen ha lite koll på tysk politik efter 1945.

Vill du se filmen och få ut så mycket som möjligt, men vill slippa plöja böcker om kalla kriget och Väst- och Östtysk politik föreslår jag att du lyssnar på Sveriges radios absolut bästa program, P3 Dokumentär. Där sände de 10 juli i år programmet - Den tyska terrorhösten 1977. I programmet förklaras situationen utförligt och väldigt, väldigt spännande. Jag rekommenderar verkligen detta för att få ingången som filmen saknar.

När jag såg Der Baader Meinhof Komplex första gången visste jag väldigt lite om Tyskland under 1960- och 1970-talet. Nu har kunskapen blivit bättre och därmed filmen. Der Baader Meinhof Komplex får 8/10

På måndag börjas det jobba igen. Semestern är över för den här gången och vad ska man säga om det. Det har varit en bra ledighet.

Så här med facit i hand kunde naturligtvis vädret varit bättre. Å andra sidan har regnet gjort att jag har hunnit att njuta och i vissa fall plåga mig igenom 16 filmer, två serier och 4 böcker. Recensioner av dessa börjar på måndag eller möjligen tisdag.

Med blicken i backspegeln kan väl också medges att det inte varit några helt sunda veckor av ledighet. Mycket onyttigheter gällande mat och dryck har gjort att det är dags att se över motionsrutinerna med start måndag. Jag vet sedan länge att hösten är en ganska hård tid på året, så att vara hyggligt i trim kan vara avgörande för att hålla ryggont, förkylning och diverse annat oknytt på avstånd. Men som sagt. Allt det där börjar på måndag.

Nu ska den sista ledigheten avnjutas.