Svenska
Blog

2012 en plats far, far away

Skrivet av Tonker den 5 januari 2013 kl 12:35

Personligen tycker jag att mitt spel år 2012 var ganska kasst. Inte minst på grund av alla dessa uppföljare. Så här några dagar efteråt kan jag väl erkänna (för mig själv) att jag hade ganska stora planer på att lägga ner spelandet - ett bra tag. Jag hade nämligen inte särdeles roligt under mina stunder av spelande förra året. Visst, det fanns naturligtvis stunder som fick upp spelhumöret ett par pinnhål, men i stort var det lågt. 2012 får 4/10 i betyg...

Därför blev jag otroligt glad när plötsligt Ubisoft skickade in Farcry 3 i slutet av året (naturligtvis ännu en uppföljare). Jag har nog vandrat runt på de där öarna i cirka 30 timmar, vilket är mer eller mindre en evighet i min värld. Och jag kan inte minnas när jag hållit mig kvar i ett singeläventyr så länge. Jodå, där finns problem som så ofta. Inte minst när det gäller multidelen, tyvärr.

Hur som helst, man kan inte få allt och nu är det väl bara att hålla tummarna om att det händer något radikalt i spelbranschen i år och att 2012 som spelår förvisas till en plats far, far away.

HQ
HQ

Jag spelar...

Skrivet av Tonker den 13 december 2012 kl 21:14

Och har äntligen roligt igen när jag gör det. Efter att både spelat Spec Ops: The Line (vilket jag å andra sidan gillade för deras ambition) och nu senast det mediokra Black Ops 2 har jag som sagt roligt igen. Jag spelar Far Cry 3 och jag gillar det. Det är inte på några sätt världens bästa spel, men det är inga snack om att det är det ROLIGASTE jag spelat på mycket, mycket länge. Tack för det Ubisoft.

När Domus rev stan

Skrivet av Tonker den 16 juli 2012 kl 20:35

Jag ser dokumentären "När Domus kom till stan" på Svt 2. Om byggiver och rivningar av gamla stadscentrum i olika städer i vårt avlånga land under 1960-talet. Det var verkligen beklagligt, vill jag tänka. Men jag tänker, att det är konstigt att trafik- och stadsplanerare och inte minst arkitekter lärt sig något.

I Malmö gräver man och bygger sönder hela stan, i detta nu. P-hus efter p-hus uppförs och parker som byggs bort... Allt för att då som nu möta "nya tidens" krav på expansion och konsumtion. Det sker alltså än tänker jag. Med en stor skillnad. På 60-talet protesterade folk. Idag skriver jag en liten text om sorgsenhet och vemod utanför mitt fönster.