The Dark Knight Rises

Om du inte har sett filmen så ska du nog inte läsa recensionen, läs på egen risk.

Det är kanske lite för sent att skriva en recension på den här filmen. Alla åsikter har redan sagts, lite som att skriva en debattartikel på någon kultursida om Prometheus i dagsläget. Men jag kände att jag behövde skriva ner vad jag tyckte om filmen. Att jag behövde samla ihop intrycken om finalen till en av de största trilogierna någonsin.

Ja, vad ska man börja? The Dark Knight Rises är en film som lika gärna skulle kunna vara minst fyra timmar. Filmen är, som Nolans filmer brukar vara, oerhört komplex även om man har sett mycket av storyn förut. Grundstoryn är egentligen rätt enkel men Nolan fyller som vanligt på med sidospår, karaktärer, vändningar och twistar. Det blir faktiskt lite för mycket. Filmen kunde som sagt vara mycket längre än 2 timmar och 45 minuter. Filmen börjar rätt segt på grund av nya karaktärer, namn och den grund som läggs för storyn. Detta är rätt synd, för jag tycker att ju längre filmen går ju mer stressad blir den. Det bör komma en längre version av filmen när den släpps på Blu-Ray/DVD.

Christian Bale gör sin bästa insats som Batman och Bruce Wayne någonsin. The Dark Knight Rises utspelar sig åtta år efter The Dark Knight och Bruce Wayne har nu dragit sig tillbaka från omvärlden i sin stora mansion. Det är en föråldrad och svag Bruce Wayne vi får se, han måste ta sig fram med käpp och har ingen anledning att fortsätta leva. Bruce Wayne känns så otroligt hjälplös i den här filmen. Jag fick faktiskt lite ångest när jag såg filmen, det kändes som allt hopp var borta och jag blev förvånad hur mörk filmen faktiskt var. Scenen när Batman möter Bane för första gången kändes just sådär hopplös, jag visste att Batman omöjligt skulle segra. Briljant scen förövrigt, att scenen inte hade någon musik gav mig faktiskt nästan rysningar. Den hade inte heller någon komplicerad koreografi. Det var bara ett jävligt rått oglamoröst slagsmål.

När vi ändå är inne på Bane. På förhand kändes det omöjligt att toppa Heath Ledgers presentation som Jokern. Och visst, Tom Hadry kommer inte bli lika minnesvärd som Bane och han kommer inte heller vinna en Oscar. Men han levererar otroligt mycket som Bane. Han är precis så överlägsen som jag hade hoppats på. Jag blev dock förvånad att han skulle vara så iskall och lugn, det gjorde han bara ännu mer obehaglig. Hans röst förstärkte även den obehagliga känslan, konstigt nog, den passade väldigt bra på något underligt sätt. Det bara kändes som han hade total kontroll över det kaoset han hade startat, något som gjorde att han kändes ännu mer överlägsen. Om det är något jag tyckte var sådär med Bane, så var det att terror dådet han utförde var lite väl överdrivet. Även om det självklart skulle krävas att han skulle göra något så stort som att isolera Gotham från omvärlden och hotat att spränga staden med kärnvapen, man måste ha med sånt om man vill ha en episk final, men det blev bara lite för mycket efter ett tag faktiskt. Det passade inte riktigt in med Nolans filmstil, tyckte jag i alla fall. Sen tyckte jag även att manuset utvecklades bra utifrån dådet.

Bane var inte den enda nya karaktären i den här filmen, vi har även Catwoman som spelas av Anne Hathaway (vacker som få). Jag var inte en av dem som tyckte att det var ett dåligt val från början, jag var däremot lite oroligt att det skulle bli lite larvligt med Catwoman i Nolans seriösa Batman-tolkning. Men, Nolan visar åter igen hur skicklig han är med casting och hur han sätter sin ton på sin tolkning av Batman. Catwoman passar perfekt in i filmen. Jag älskar hur Nolan och de som designar karaktärerna åt de här filmerna blandar realism med de små igenkända karaktärsdrag som karaktärerna har. Catwoman har sina små kattöron och sin självklara tajta läderdräkt, men det känns aldrig för serietidnings-aktikt eller larvigt. Det passar perfekt in. Det gjorde Bane också. Även om dessa karaktärer självklar skulle uppfattas som freaks i verkligheten , så har de i alla fall aldrig känts mer verkliga i Nolans Batman-tolkning.

Joseph Gordon-Levitt spelar också en ny roll i Nolans Batman trilogi. Han kanske syns lite för mycket, och jag hade inte början lite svårt att se varför man följde honom så pass mycket, men till slut förstår man varför. Sen gör det inte så mycket heller, jag gillar Gordon-Levitt som skådespelare och han gör en bra insatts i den här filmen. Gary Oldman är som vanligt perfekt som Gordon, Marion Cotillard var helt okej och Michael Cane var fantastisk. Det var några scener som kanske var de mest känslosamma och sorgliga jag har sett i en film som denna. Kan även passa på att hylla Hans Zimmer för hans fantastiska soundtrack.

Nä, jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hylla Nolan. Hans sätt att gör blockbusters på ett så smart och komplex sätt är det inte många som klarar av. Han gör filmer alla kan gilla, vare sig man bara vill se en bra action film, eller om man verkligen vill gotta ner sig i filmernas komplexitet och se en otroligt välgjord film. Det är dock några saker i den här filmen jag kan klaga på. Som jag nämnde innan så kunde filmen varit längre, trots att den stressar mot slutet. Man skulle lika gärna dela upp den i en part 1 och 2, där man i part 1 får se när Bruce Wayne faller och i part 2 får se när han reser sig. Även om det kanske hade varit nödvändigt så är jag ändå glad att man inte gjorde så, det var bra att avslutning bara var en film. Det tempo som annars brukar vara så briljant i Nolans filmer (När scen efter scen levereras till tonerna av Hans Zimmers musik och allt bara byggs upp. Kan inte riktigt beskriva det, men det är typ Christopher Nolans sätt att göra montage. Briljant sätt att föra storyn framåt i alla fall) funkar inte riktigt bra i denna filmen. Sedan tycker ja också att kvalitén på manuset inte är lika bra som i de andra Batman filmerna, det jag har stört mig på i Nolans tidigare filmer är att han slänger in mycket onödiga cheesy kommentarer. Det blir väldigt mycket sådant i den här filmen.

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den här sista filmen. Lättast, men tråkigast, är väl att säga att den var riktigt, riktigt, riktigt bra. Men det hade inte det där lilla extra. Jag kan inte riktigt säga vad det där lilla extra skulle kunna vara. Kanske är det att hypen för den här filmen tyvärr blev så stor att den omöjligt hade kunnat leva upp till förväntningarna.

Vad som är intressant är att det är tvåan som är den film som är bäst i den här trilogin. Det brukar oftast vara tvåan som är en passage mellan ettan och tvåan. Kanske är det för att man har gjort dessa tre filmer i taget, istället för att det skulle bli som en trilogi som Sagan om Ringen. Man väver dock in de andra filmerna på ett snyggt sätt i den här filmen, även om twisten på slutet känns så väntat på nått sätt. Man har sett det förut och man hoppar knappast av stolen av förvåning. Nolan kan i alla fall sina filmslut.

Batman är dock en av de bästa trilogierna någonsin och utan tvekan den bästa superhjälte filmerna som någonsin skapats. Även om jag ser Batman mer än bara en superhjältefilm. The Dark Knight Rises är en värdig avslutning till den här fantastiska trilogi, det är inte den bästa filmen i serien men det är orättvist att säga att det är den sämsta. Det är svårt att beskriva en film i recension när den är otroligt bra, men inte SÅ bra. Det är antingen svart eller vitt. Filmen får en åtta av mig och det är en alldeles fantastisk film.