Man of Steel - Mannen av Stål

Mannen av stål är tillbaka med dunder ocb brak. Gubben bakom sparta-dramat 300 och den diskreta hjälterullen Watchmen sitter bakom rodret tillsammans med författare bakom Läderlappens senaste äventyr. Kombinerat med en hög med talangfulla skådespelare borde ju detta bli årets hjältefilm, eller? Nä, kanske inte riktigt så.

Filmen inleder med detaljerad sci-fi-porr på planeten Krypton där högteknologiska farkoster skjuter på varandra i en miljö bebodd av kossor av drakar. Vi följer Jor-el (Russel Entertained Crow), en högt uppsatt man i Kryptons samhälles rang, som mitt i stridens hetta agerar både läkare och romersk krigare (fast med knytnävar). Tittaren bjuds in till gryningen av stålnissens hjälteliv och bakgrundshistoria i denna snyggt strukturerade del av filmen. Det är en stark öppning som luktar mer popcorn-Sci-fi än Kostym-slagsmål, men det är ju bara jag.

När kameran väl landar på Jorden fortsätter filmen i bra tempo, långsamt och säkert börjar man få en inblick i hur S-mannens (Henry Hårvax Cavill) tillvaro bland ‘'vanligt'' folk ser ut. Även motspelerskan Lois Lane (Amy Sötnos Adams) introduceras som en självständig och våghalsad reporter som söker all den ära hon kan få genom slaskiga nyhetsreportage och aroganta artiklar.

Men sedan faller saker på vägen mot mitten av filmen och även efter det. Ondskan kommer in i bilden och riktigt feta och öronbedövande action-scener drar igång. Dramatiska och känslofyllda scener som jag inte tycker är berörande. Jag tokgillar dock när skurkarna och S-mannen flyger kilometer genom byggnader efter att ha tilldelats ett knytnäveslag i magen. Framförallt när de är såpass snyggt koreograferade och fotograferade som de faktiskt är, vilket är förståeligt då Zack Snyder är en hejare på just detta.

Vad han dock inte har lyckats med, vilket han inte behövde göra i Watchmen, är att integrera hjälten i omgivningen. Man of Steel ska vara folkets hjälte, han ska rädda den värld han har vuxit upp i. Han ska skydda folket han bryr sig om. Han kan inte ta ett liv. Men trots dessa principer och moral så slänger han in sina fiender i byggnader höger till vänster. Han kör in dem genom skyskrapor i äckligt hög hastighet och använder miljön som sitt vapen, bland annat. Är det såhär S-man ska agera, skulle jag inte vilja bli ‘'räddad'' av honom när utomgalaktiska anfallsstyrkan knackar på dörren.

Filmen lider också av en mängd plot-holes här och var vilket i mitt tycke fördummar filmen och gör den en aning fjantigt. Dessutom har Lois Lane en vad jag kallar negativ karaktärsutveckling (!). Det ni, från att gå från denna skrytsamma våghals utvecklas hon till en skrikande sockertopp. Hon nedgraderas helt enkelt till en Mary Jane, vars uppgift är att bli räddad X-antal gånger och skrika sönder världens alla decibel-rekord.

Man of Steel börjar starkt, skådespelarna kan sina grejor, Hans Zimmer levererar som vanligt episka ljudspår (dock inget identitetsspår som kännetecknar filmen), actionscenerna är snyggt koreograferade och fångade på bild men tyvärr skapas ett kontrast gentemot storyn och Superman som karaktär. Manuset, som ska vara grunden till filmen, håller inte, och då rasar alltihopa oavsett Henry Cavills prestation eller den ursköna 300-referensen i inledningen. Ingenting kan ju dock slå S-mannen odödliga hårfrisyr, alla som använder vax måste ju vilja döda för den där. Vilken jädra funktionalitet, håller bokstavligen talat i vått och torrt.

Mitt betyg, tja, vad sägs om 6/10? Mina förväntningar var en The Dark S-Man, men det blev tyvärr The Dark S-man Rises. Nolan borde börja korrekturläsa sina texter nu, annars blirre en känga i arslet.