Kvinnan

Idag känner jag mig som en fitta.

Sa kvinnan vid busshållplatsen.

Vad hon menade var idag känner jag mig glad.

Låt oss återta resten av vår kropp från skällsord och snusk.

Det var så hon sa.

Medan jag log och nickade.

Sedan träffade jag Simon som bland annat tyckte att jag var vacker.

Hoppas hon märkte att jag inte längre var vid hennes sida.

Men tänk om hon står där fortfarande.

Simon bodde på en plats där naturen gav stafettpinnen till civilisationen.

Tyckte han.

Jag såg en fallfärdig studentbyggnad mellan ett par buskar.

Det är en fråga om perception.

Kanske.

Jag vill att du ska se vad jag ser.

Lät rösten när hans tunga nuddade mitt öra.

Medan jag funderade på hur det skulle vara att ha sex med en kvinna.

Idag känner jag mig som en fitta.

Men Simon stirrade bara häpet på mig.

Jag menar jag känner mig glad.

Men Simon stirrade bara häpet på mig.

Under strömmen från stereon fylldes studentkorridoren av eufori.

Anledningar till att plugga glömdes på nytt med varje klunk.

Återvände.

Försvann.

Låt oss rymma från det här stället och hitta nåt att käka.

Det var knappt så jag hörde.

Vi vandrade i sommarnattens famntag.

Sporadiskt lyse delgav sin väg.

Burksardiner och chips och godis och kola.

Han skrattade medan han åt.

Drog dåliga skämt.

Lägenheten svalde mig när vi kom tillbaka.

Det var som den hungrigt sa.

Jag har saknat dig.

Medan Simon sa.

Skulle du vilja ta ett bad.

Du borde vara modell.

Han smekte min nakna blöta kropp.

Tjäna pengar.

Jag har redan provat.

Och.

Jag gillade det inte.

Klass.

Du har klass.

Men jag ljög.

Och kroppen skälvde.

Jag lär aldrig se Simon igen.

För när morgonljuset etablerade sig.

Var det som om den inre rösten skrek.

IDAG KÄNNER JAG MIG SOM EN FITTA.

Och sanningen kom från kroppen.

Likt gammal ny jazz genom väggen.