Jag har betatestat Journey

Jag har haft turen att tinga en Journey-beta, utan att veta mer om spelet än att det såg spännande ut. Nu när jag spelat ett par timamr vet jag inte vad jag ska säga. Journey är mycket eget. På ett bra vis.

Det första som möter mig när jag startar Journey är sand. Mycket sand. Så långt ögat kan nå består världen av sanddyner. Det enda som bryter i ökenlandskapet är vad som ser ut att vara gravstenar på en kulle i närheten. Långt bort i horisonten tornar ett stort berg upp sig mot himlen. På något vis förstår jag att jag måste ta mig till berget. Min karaktär, en namnlös androgyn figur i röd kåpa reser på sig och jag börjar springa mot berget långt, långt där borta.

Det är upptakten på Journey, ett spel som inte liknar något annat jag spelat förut. Ensam färdas jag genom en oändlig öken och min väg går genom gravfält och ruiner. Min enda följeslagare är vindens brus och några ensamma suggestiva toner utgör musiken.

Interaktionen med omgivningen är minimal - det enda jag kan göra är att gå och att skrika. Snart får jag en halsduk som ger mig förmågan att hoppa, men mer än så blir det inte.

Efter att ha spelat ett tag hör jag ett skrik bakom mig. När jag vänder mig om ser jag en figur, identisk med mig själv, komma rusandes mot mig. Det tar ett tag innan jag förstår det, men det är en levande människa som kontrollerar den andra figuren. Utan någon som helst möjlighet att kommunicera så sätter vi tillsammans av mot berget som ännu är långt borta. Vi kastar oss ut för sanddyner, glider ner för sluttningar och surfar på flygande tygbitar tillsammans. Jag får intrycket av att jag när som helst kan helt byta riktning, bara vandra rakt ut i öknen och uppleva helt andra äventyr där.

Journey har en hypnotisk effekt på mig, jag sitter nästan som i trans när jag spelar det. Spelaren kan knappt interagera med vare sig omgivning eller medspelare, men ändå vill jag inte att det ska ta slut. Det är hjärtskärande vackert. Det känns som att vår resa tillsammans betyder något och jag märker att jag är glad över bristen på kommunikation. Ord hade inte kunnat beskriva vår resa. Den måste upplevas.