Om synen på Duke och annat

Nu är det inte lång tid tills den fjärde installationen i Duke Nukem-serien släpps.
Det är ett spel jag sett fram emot och längtat efter en lång tid - jag har fortfarande kvar en speltidning från nittioåtta, där releasedatum på Duke Nukem Forever är satt till november samma år.
Tydligen finns det en enorm hype inför spelet, varje nyhet om det fylls till bredden av kommentarer i stil med "SKA HA!!!" eller "Givet köp vare sig det suger eller är bra!!".
Jag kan känna igen mig i dessa kommentarer, jag kommer själv att köpa det oavsett betyg.
Det må vara internets mest uttjatade uttryck
men DNF kommer är ett rejält stycke spelhistoria.
Men ärligt, vilket mottagande kan ett sånt här spel få i dagens spelklimat?
Duke Nukem Forever kan bli hur bra som helst, men det kommer ju inte ett enda pretto där ute erkänna - folk vill ju i regel trycka spelen (mot sin vilja) rakt in i kulturens finrum, och där finns det nog dåligt med plats för anabolamissbrukande, strippklubbsbesökande hertigar.
Viktigpettrar all världen över kommer klaga på bristande narrativa grepp, könsstereotyper och allehanda buskiskomik.
Personligen är jag så trött på allt sånt här. Jag önskar att folk kunde se spel för vad spel är istället för att försöka höja det till andra kulturformers nivåer.
Jag menar, jämför spel med litteratur, teater eller bildkonst? Det är en viss skillnad i hur lång tid de har haft på sig att utvecklas. Spelmediet kommer att växa upp sinom tid det med, det finns ingen anledning att tvinga fram finkulturen i det. I grund och botten handlar det nog mest om att folk försöker rättfärdiga och försvara sitt intresse, då de har bemötts av nedlåtande blickar och kommentarer från ickegamers.
För om vi ska vara ärliga så är även de allra mest avancerade spelen när det kommer till berättande och historia på sin höjd jämförbara med en Twilight-bok och så kommer det med största sannolikhet se ut ett lång tag framöver.
Missförstå mig rätt nu, det är inte på något sätt fel att spelmediet utvecklas och växer upp, men ännu är det bara i den där dryga tonårsfasen när det tror att det är vuxet utan att vara det. Låt oss försöka bedöma spelen efter vad de egentligen är, inte efter ett hjärnspöke om vad de borde vara. Ge det lite tid så ska ni se att det blir karl av spelmediet också.