Ett "moget" intresse

Det finns säkert de som (på riktigt) tycker att det smakar bra. Kanske... Whisky alltså. Människor vars munhåla dött, mest troligt. De tycker den där fräna smaken av thinner, avgaser och enbär - är toppen. Men det finns garanterat fler 25-plussare som bara låtsas gilla det. Detta eftersom whisky är en viktig del av en vuxen mans grundläggande intressen (verkar det som). Vilket på flera sätt är det löjligaste jag vet.

Jag vet inte hur många gånger (chansar på 1322) som jag i sällskap av andra gubbar i min ålder (och yngre) tvingats genomlida den där osannolikt fantasilösa diskussionen om vilken whisky som är "rökigast". Man ska kunna namedroppa minst fyra vanliga skotska märken och det är viktigt för en mogen att på rak arm kunna recensera rökigheten i dessa. Rökigast smak - Är bäst.

"Har du smakat Glenfiddich 62-årig då? Otroligt rökig!". Som ett tecken på maximal manlighet. Man dricker med lätthet upp en butelj starksprit som smakar rökigt färglösningsmedel. Då är man storkarl. Då är man vuxen. Att ha en hel hop flaskor synligt i flådigt barskåp och räkna upp hur länge de lagrats medan man stolt pekar på buteljerna varje gång främmande dyker upp - Är också en viktig del i denna mognadsritual.

Personligen kan jag inte tänka mig något mer krystat. Det vore precis lika godtyckligt att sturskt peka på en skål karameller och namedroppa sockersorter likt en snabbrabblande auktionsutropare. Vilket jag gör, istället.