Slutet i The Last of Us II

Jag läste nyss nyheten om att Naughty Dog hade tänkt låta Ellie döda Abby där i slutet, på stranden. Vid vattnet. Det var väldigt bra att de hann ändra sig, tycker jag. För precis som i slutet av det första spelet gillade jag nyanserna här, att Ellies fanatiska jakt på hämnd på något sätt omkullkastades av den där sista återblicken, den där sista tanken på Joel. För hans död var i och med det inte förgäves, inte för Ellie. Inte för adoptivdottern som han räddade livet på. Det Joel lämnade hos Ellie, som han påminde henne om även efter sin bortgång, var ju att det finns medmänsklighet, värme och kärlek kvar i hennes hjärta - även om det satt djupt inne. Även om Ellie själv trodde att hoppet var förlorat. För mig var slutet strålande. Det fick mig att fundera, tänka, känna. Och när jag nu blickar tillbaka på det vill jag inte ändra nånting. Inte ett smack.