Doom Eternal - Inget för mig

Nu har jag spelat det. Rät mycket, dessutom. I helgen här... Och jag gillar faktiskt inte Doom Eternal särskilt mycket alls, vilket har chockerat/förvånat/förbryllat mig bortom all rimlighet. Jag var nämligen heeelt, helt, helt stensäker på att jag skulle dyrka det här spelet kanske till och med mer än vad jag gjorde med Doom (2016), men det slutade nog kanske snarare med att jag vid flera tillfällen stängde av på grund av ren frustration. Tyvärr. Men ja, låt mig förklara.

Doom (2016) var verkligen min typ av actionspel. En sanslöst läcker återgång till gamla skolans retro-mega-mosar-stugor där allt skulle avlivas, med enorma vapen och i frenetiskt furiös hastighet. Max med Moooooos! Jag höll in avtryckaren, sprang som en vilde och bara sprängde allt jag såg. Doom Eternal bjuder på spelbarhet som jag skulle vilja beskriva som raka motsatsen. Jag har spelat på Ultra-Violence och det här är ju ett pusselspel, rakt av. Visst, det är förklätt som förstapersonsaction men det är i grunden något slags skevt, vridet, platt Tetris det handlar om där varje fiendetyp kräver ett visst vapen, en viss typ av attack på ett visst sätt och väljer man fel - är man stekt. Skotten tar slut direkt, och hela tiden. Konstant. Och det krävs då att jag springer omkring och hoppar likt en dåre. Hopp, hopp, hopp. hopp! Hopp! Och sågar ihjäl demoner med motorsågen (som också får slut på bränsle, snabbt) för att få mer skott. Som sen tar slut innan jag ens hunnit komma igång, igen.

Det blir helt klart bättre längre in i äventyret i och med att min Doom Slayer blir en "black belt", sure. Men att sitta och likt i Fallout detaljuppgradera sin karaktär, alla sina vapen och fundera på hur man ska attackera varje vald fiende - är inget för mig. Id Software har blandat in på tok för mycket rollspel och pussel i sitt patenterat underbara actionrecept och jag, konservativ som jag är, vill inte ha det. Miljöerna är dessutom för trånga, ibland orimligt utformade ur ett strukturellt perspektiv och fienderna för många.

Det positiva då? Brutalt fin grafik, härlig musik. I övrigt är detta ett ordentligt nedköp från det geniala Doom (2016). Tyvärr.