Svenska
Blog

Doom (2005) - underhållande uselhet

Det var väldigt många år sen jag såg Andrzej Bartkowiaks filmadaption på Id Softwares slafsiga köttfest. Det enda som egentligen satt kvar i hjärnbarken var förstaperson-scenen, Dwayne Johnsons konstant svettiga panna samt naturligtvis det faktum att filmen var hiskeligt usel. Nu har jag sett den igen (15 år senare) och kan direkt konstatera att mitt omdöme står sig, med smärre modifikation. Doom förblir en tondöv och pajig Aliens-kopia. Det anskrämligt fula fotot, som ofta gör det omöjligt att se vad som händer på grund av den taskiga belysningen, får hela filmen verkligen att se ut som ett påkostat Stargate SG1-avsnitt.

Dialogen är helt löjeväckande kass men samtidigt ofta oförskämt rolig vilket, man får hoppas, åtminstone delvis var intentionen. Samtidigt är mångfalden av skådespelarna helt acceptabla i sina prestationer, för en sån här film såklart. Karl Urban i synnerhet är bra och påminner lite om en yngre Michael Biehn i sin gestaltning som Reaper. Ofta spelar Urban ut sina motspelare med ganska lite ansträngning - speciellt Johnson, som åtminstone väl inte spelar sig själv den här gången. Rosamund Pike däremot, skulle nog inte kunna skrika trovärdigt i fasa om så hennes liv hängde på det. Skrattretande dålig roll gör hon.

Doom (2005) - underhållande uselhet

Man kan väl ändå hävda att Doom (2005) är minst 60 000 gånger bättre än Doom Annihilation, minst.

Doom är i slutändan en banalt underhållande film. Det flyter på okej mot det idiotiskt intensiva slutet då demonslakten äntligen tar vid. Det oväntade karaktärsskiftet för en av protagonisterna dyker upp från det absoluta intet men jag uppskattar intentionen att vilja röra om i grytan lite. Att lämna helvetet-aspekten var och förblir dock idiotiskt. Filmen borde absolut ha omfamnat sitt arv och inte apat efter Resident Evil så mycket. Det hela påminner apropå en hel del om den första Resident Evil-filmatiseringen med Milla Jovovich, en annan filmadaption som anspråkslöst underhåller på sina egna premisser (till skillnad från alla sina avskyvärda uppföljare då).

5 svettiga Dawyne Johnsons of 10 möjliga får filmen.

HQ