Svenska
Blog

Last of Us 2 - första intryck

Först av allt: texten nedan kommer inte att innehålla några som helst storyspoilers, utan jag kommer prata högst generellt om spelet. Däremot är det ju oundvikligt att dela med sig av intryck utan att berätta om aspekter av det man spelat, så:

Läs alltså INTE vidare om du vill hålla dig 100 procentigt spoilerfri gällande Last of Us 2.

Last of Us 2 - första intryck

Så, nu fick vi det avklarat. Vad har jag att säga då? Jo, efter ca åtta timmar kan jag gladeligen meddela att det är en helt omvälvande upplevelse. Den nivå av grafiska detaljer som Naughty Dog jobbat ihop är helt underbar. Karaktärerna både ser ut och rör sig - i brist på snyggare metaforer - som verkliga människor. Deras blickar och minspel är helt enastående och visst, ND kan ha lyckats med detta tidigare i Uncharted 4, men eftersom jag inte spelat det än kan jag inte uttala mig. God of War hade också väldigt animerande karaktärer, men i ett spel som Last of Us 2, med så många mellansekvenser innehållandes mellanmänskliga interaktioner, är det otroligt att det liksom aldrig dyker upp någon skavank som tar mig ur inlevelsen. Ingen råkar hacka till vid ett bord eller griper efter något som ligger två decimeter bredvid, inte en enda gång.

Också miljöerna är så trovärdiga och levande att jag faktiskt ibland knappt förstår att jag styr Ellie, där mitt i skogen. Ekorrar som pilar över vägen in bland buskagen, snöspåren som formas efter att jag och Dina pulsar igenom vallarna, trädgrenar som böjs och lättar på snötäcket när jag kommer emot dem - jag slutar aldrig förvånas. Det grafiska detaljarbetet sätter helt nya standarder inom spelmediet.

Spelmässigt är det en dödsmörk historia, och jag som vanligtvis aldrig spelar skräckspel har tacksamt nog frugan (alltid glad i hågen) bredvid mig varje sekund. För det är verkligen - åtminstone i vissa partier - ett skräckspel nu, på ett sätt som ettan aldrig var för mig. Det är inte ett dugg mindre läskigt att bli jagad av clickers som av zombier i Resident Evil till exempel, inte ett dugg. Känslan av att avrätta människor och zombier är också mycket tyngre denna gång, det kastas mörkrött blod åt höger och vänster men aldrig blir det plumpt effektsökeri. Det ger bara en spelmässig tyngd till den nattsvarta storyn.

Skjutmekaniken och striderna är till stor del likadana som jag minns den från förra spelet, men har vunnit i följsamhet och dynamik. Redan i ettan uppskattade jag att man aldrig ligger klistrad mot kanterna som man gör i Gears of War, och även om dessa ökända midje- eller manshöga skyddsbarriärer som präglat varenda skjutare sen -06 givetvis är representerade, så är de grafiskt maskerade på ett sätt som gör att du sällan tänker på dem som annat är organiskt formade miljöelement. Man tvingas ständigt röra sig i bataljerna och nyttja vad man har till hands, vilket gör att jag aldrig finner mig bakom en syntetisk mur skjutandes mot en fiende bakom en annan - tills någon av oss dör.

De för denna del nyintroducerade open world-sekvenserna gillar jag starkt som tempoväxlare. För den som - likt mig - kämpar sig igenom på Hard, och mycket väl vet om att varje liten mutter, flaska med alkohol eller tygstycke spelar roll, är det kul att vi själva nu får välja hur mycket vi vill utforska. Jag som alltid dammsuger varenda rum tills det metaforiskt sett är skinande rent, får i lugn och ro utforska områden, studera miljöerna och samla ihop föremål, medan den som mest bara vill ha story och action kan få det. Systemet med hushållning av föremål på framförallt på de högre svårighetsgraderna gynnas dock verkligen av det här. Jag känner ett band till Ellie via föremålen, som att jag gör henne en tjänst, och vaggas in i att behandla föremålen som små helgedomar. Varje liten eftersökt sak skapar ett sånt välbehag hos mig och får den enorma känslan av underlägsenhet att, om än minimalt, minska.

Tempot är för övrigt i närmast perfekt balans. Förutom införandet av lugnare open world-partier och obehagliga skräcksekvenser, så är story och gameplay väldigt välportionerade. Precis när vi skulle till att stänga av i slutet av en spelsession sade jag till frugan "nu borde det bryta av, det har varit mycket skjutande nu ett tag", så sker ett typ av slagsmålsklimax, följt av en nagelbitande mellansekvens. Istället för att kalla det förutsägbart säger jag: underbart välavvägt.

Mina intryck är alltså väldigt, väldigt goda hittills. Allt snack om "SJW"-aktig story, och allt vad det kallas, det har jag inte sett röken av. Förstår inte ens vad det hade kunnat handla om (och vill inte veta förrän jag klarat av storyn).

Nu vill jag inte se några story-spoilers här i kommentarerna, det hade gjort mig väldigt ledsen. Istället undrar jag, vad är dina - betoning - generella intryck av Last of Us 2 såhär långt, kära läsare?

HQ