Thin Lizzy hela dagen idag

Thin Lizzy och Phil Lynott kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Jag minns mycket väl första gången jag hörde Lizzy. Min gamle far som grävt i sitt då enorma förråd med kassetter kommer instormandes i mitt rum med ett band i högsta hugg som han sedan satte i min gamla bandspelare. Whisky in the jar börjar spela och blir då den allra första låten jag någonsin hör med Lizzy och sedan dess har jag alltid föredragit Lizzys tolkning av den gamla irländska klassikern. Jag skulle komma att lyssna massor på det kassettbandet under min uppväxt. Och ja, jag är så pass gammal att kassettband var min primära plattform på den tiden. 

Idag har Thin Lizzy gått varma hela dagen. Jag har gått runt i bar överkropp, dammsugit hela lägenheten och skrålat med för full hals i Waiting for an alibi och Roisin Dubh (Black rose) med flera. Hunden har varit mycket missnöjd, men han har å andra sidan tämligen usel musiksmak. Han gillar samma skräp som sin matte vilket innebär mestadels någon sorts organiserat oljud med mycket bas. 

Lynott dog ju alltför ung redan 1986 och det var tyvärr en klassisk rockdöd till följd av långvarigt missbruk av bland annat heroin och alkohol. Gary Moore som spelade gitarr på en skiva dog lika tragiskt även han nästan 30 år senare. Jag sörjer lika mycket deras bortgång som jag sörjer att de inte kunde hålla sams så att det räckte längre än till en platta. Moore var en briljant gitarrist, i mitt tycke en av de främsta genom alla tider med fantastisk ton och sättet de hyllar sitt irländska arv på Black Rose-plattan är ren och skär magi. Arrangemanget i titelspåret som skrevs av Lynott och Moore är helt fantastiskt. Det görs inte musik på det sättet längre, den saken är klar. 

Vilken är din favoritlåt med Thin Lizzy?