John är kärlekskrank

John Mayers nya album Sob Rock släpptes idag och jag har lyssnat non-stop sedan midnatt ungefär. I sömnen, när jag ätit frukost, när jag diskat och med det sakta men säkert drivit sambon till vansinne. Hon tycker ju John är ganska sexig men ger inte särskilt mycket för hans musik. För egen del så är väl John Mayer min största mancrush genom alla tider. Jag fullkomligt avgudar karln. Senaste gången mitt eget hjärta brast likt en inflammerad blindtarm så var det i Johns musik jag sökte tröst. 

Johns eget kärleksliv har som vi insatta vet varit väldigt publikt och ganska komplicerat stundtals. Vad det verkar så har han ingen kvinna i sitt liv i dagsläget och det temat genomsyrar Sob Rock. John vill verkligen träffa den rätta nu och kanske skaffa en eller flera ungar och det kan jag gott unna honom. Nog för att Mayer är som allra bäst när han är lite hjärtekrossad men kärlekskrank funkar väldigt bra det med. Det är samma underfundiga och i allra högsta grad vardagliga texter som vi vant oss vid till tonerna av härliga 80-tals vibbar. Självklart fläskar han på med ett och annat gitarrsolo också, jag hade blivit djupt besviken annars. Det är inte hans bästa album (Continuum är fortsatt etta) men John Mayer har en så absurt hög lägstanivå att det nästan är orättvist mot andra artister och även Sob Rock's svagare nummer är bättre än mycket annat jag hört i år. Sammanfattningsvis en synnerligen stabil platta av Mayer utan några egentliga svagheter. Enda nackdelen är att det bara är 10 låtar, varav 3 vi redan hört sedan tidigare. Nån mer ny låt hade man kanske kunnat önska sig efter 5 år men man får ta det man får.

Shouldn't Matter But it Does är för stunden det bästa spåret, ett vackert akustiskt nummer med en text som träffar mitt i prick, som han så ofta gör. John Mayer är verkligen groteskt underskattad, en av sin generations absolut största. Åtminstone enligt mig. 

Har du lyssnat på Sob Rock än?