Förbannade sjukdomar

Jag saknar er, nästan allihop. Ni som hänger här, ni som jobbar här, ni som är intressanta människor som skriver om intressanta saker. Jag tänkte egentligen skriva en blogg när kontot mitt fyllde tio men så blev det inte.

Depression suger. Ångestsjukdomar suger. Psykvården är så extremt underbemannad, felprioriterad och dåligt strukturerad att jag är tom på ord. Det senaste halvåret har varit ett helvete till och från och jag önskar ingen av er den upplevelsen - och jag vill rikta stor sympati åt er som behövt gå igenom vårdkarusellen. Bilden här ovan visar utsikten jag haft under större delen av min vakna tid sen jag blev sjukskriven i mars; tack och lov har Pokémon Go hjälpt mig ut genom dörren då och då.

Det brukade vara en vana att läsa igenom bloggar här på GR dagligen, men så kom orken av sig och det känns som att jag har missat för mycket för att hänga med om jag börjar försöka läsa igen. Redaktionens bloggar sörjer jag särskilt att jag inte läser längre, för ni bidrar med så många leenden och tänkvärdheter och absurditeter. Nyheterna ögnar jag på fortfarande igenom till och från men orken finns inte till att läsa era personliga grejer och det är så synd för ni förtjänar att bli lästa. Detsamma gäller er som skriver bloggar och kommentarer och eventuellt hänger på forumet och som jag oftast kommenterat på/pratats vid med - jag hoppas att ni mår bra.

Det här blev en konstig hälsning till främlingar på internet. Har du som läser några som helst frågor om psykisk hälsa eller ohälsa eller egentligen vad som helst så är det fritt fram att skicka ett pm eller skriva en kommentar.

Ta hand om er där ute.