Så lätt att ta smärtfrihet för givet

Under min högstadie- och gymnasietid blev jag varje år dunderförkyld och låg däckad någon månad i sträck. Under de perioderna hade jag ofta svårt att sova eftersom det knappt gick att andas, och jag lovade mig själv att lära mig uppskatta just att kunna andas tyst och utan ansträngning när det är dags att sova.

Uppenbarligen borde jag ha gjort detsamma gällande en smärtfri rygg.

Föräldrarna mina är borta över helgen, så jag passar huset (mest katten och kaninerna) sen igår kväll. Blev lite sen iväg till bussen ut och när jag som hastigast knutit skorna och rätade på mig var det som om mellandelen av ryggen helt ur det blå bestämt sig för att kasta in handduken. Stod och gnydde av smärta och visste inte vad att ta mig till innan jag lyckades lirka på mig ryggsäcken och halta iväg.

Det blev bättre under kvällen sen, men inte bra, och efter en hyfsat smärtsam natt är vi tillbaka på ruta ett, jag och ryggen. Vetefan hur jag ska lyckas mocka kaninburar, får ta och stoppa i mig värktabletter antar jag (edit: Värktabletter är awesome, känner ingenting just nu <3). Blir det inte bättre till i nästa vecka är det vårdcentral som gäller.

Antar att jag fått en märklig variant av ryggskott (det brukar vara längre ned på ryggen). Någon som har erfarenhet av detta? Ni som har hela ryggar - skänk smärtfriheten en tanke! Du vet aldrig när den går förlorad...

Orelaterad gosig kattbild