Sex år på Gamereactor

För tre månader sedan bestämde jag mig för att radera alla mina tidigare inlägg här på bloggen, även om det tog emot lite när jag tryckte på knappen som jag vet skulle strimla sönder all text. Men ty den som ger sig. Vi bor i ett samhälle där datorer inte längre används, snarare där datorn använder människan som sitt husdjur. Och ja, nu när hösten närmar sig tycker jag det passar jävligt bra att sitta i ett par raggsockor och blogga om meningslösa saker.

Under tiden jag har varit borta har jag tagit körkort, jobbat på demensavdelningen i en grå förort, hoppat fallskärm från ett flygplan och knappt spelat alls. Okej, jag har inte hoppat fallskärm...

Men resten stämmer. Körkort är grymt att ha, oavsett om man har användning för det eller inte. Se till att skaffa det så fort du kan, det är värt alla pengar det kostar. Att ha körkort ger fler fördelar än att bara kunna köra bil, tro mig.

Att jobba på en demensavdelning är både tragiskt och givande. Tragiskt på det sättet att man verkligen känner dödsångesten i varje rum man befinner sig i, något som man både berörs och tar åt sig av. Att dag efter dag se dessa ensamma personer inte komma ihåg vart de befinner sig, vad de heter och varför ingen besöker dem är ganska jobbigt psykiskt.

Förut brukade jag, precis som många andra, se ner på sjukvårdare och människor som jobbar inom äldreomsorgen, men redan efter första veckan ändrades mitt perspektiv. Har stor respekt för de människor som dag in och dag ut orkar hjälpa till, speciellt med tanke på hur dålig deras lön faktiskt är.

Sen har vi det där med spel också, ganska ofrånkomligt eftersom detta är en spelsida. Jag vet inte hur det blir i framtiden, men jag spelar inte speciellt mycket längre. Det kan gå flera veckor innan jag faktiskt rör en handkontroll, något som känns både bra och dåligt. Det som är bra är att man faktiskt uppskattar spel med kvalité och verkligen njuter när man väl spelar. Det dåliga är att man mer och mer glömmer bort vad det är man fångades av i början.

Inte sedan Ocarina of Time har jag verkligen känt mig emotionellt påverkad av ett spel, och jag tvivlar på att det kommer att hända igen. Det är verkligen synd, men jag hinner inte lägga ner tid på spel längre. Jag är en gamer och kommer alltid att vara, men med mina prioriteringar och mitt nuvarande liv går det inte ihop. Däremot älskar jag att diskutera, läsa och lyssna på vad folk tänker och tycker om spel.

Förhoppningsvis börjar jag skriva lite här igen, det är faktiskt jävligt roligt när man tänker på det. Har hängt här sedan 2004 och något får mig alltid att komma tillbaka. Antagligen kommer jag att finnas här ändå tills Gamereactor går i graven, men det hoppas jag vi är långt ifrån.

Doggen..