Jag gnäller på Handmaid's Tale säsong 3.

Följande text innehåller stora spoilers. Var varnad om du inte sett Handmaid's Tale ännu och funderar på att göra det.

De senaste veckorna har jag och min fru tittat på de tre säsonger av Handmaid's Tale som kommit ut än så länge. De två första säsongerna är riktigt tunga och mörkret ligger avgrundsdjupt över det totalitära USA, styrt av religiösa fanatiker som målas upp. De små små framgångar vår "hjälte" Offred (som egentligen heter June) har i kampen att komma ur slaveriet hon befinner sig i och återförenas med sin stulna dotter förvandlas omgående till ännu värre bakslag. Man sitter där med frustrationen bubblande och jag som vanligtvis är en mycket fredlig typ kom vid något tillfälle på mig själv med att högt säga: "Men bara kniva det fanskapet nångång då!". Men så klart hade kampen varit över då och June hade omgående hamnat på den ökända väggen tillsammans med andra kättare och oönskade element. Jag skulle kanske inte kalla serien så långt för njutbar, men det är en skickligt berättad dystopi och på så sätt väldigt bra och jag följde den med andan i halsen.

Men så efter den lilla seger June ändå fick i det sista avsnittet i säsong 2 händer något i säsong 3. Efter all frustration i de två första säsongerna längtade förstås jag också efter framgångar i motståndskampen och författarna kände förmodligen de också att det behöver börja röra på sig. För plötsligt går det alldeles för lätt och June kommer undan med häpnadsväckande saker utan några direkta repressalier. Min "positiva" frustration från de två första säsongerna förvandlades till irritation över att hennes plot armor bara blev tjockare och tjockare.
Det här är alltså ett samhälle där man hugger fingrar och händer av folk för minsta lilla, eller petar ut deras ögon, eller hänger dem i närmsta lyktstolpe.

Jag blev nyfiken och kollade upp vad Margaret Atwood som skrivit romanen som den inledande säsongen bygger på tyckte om detta. Hon står listad som medproducent till serien men det visade sig att hon i själva verket bara har haft en rådgivande roll utan beslutsmakt. Och ja hon har också reagerat på samma sak. Så här fungerar inte ett totalitärt samhälle säger hon, alldeles för många personer känner nu till vad June har för sig och rimligtvis hade hon blivit avrättad för länge sen.

Personer runt om June som försöker hjälpa henne fortsätter dö hela tredje säsongen också. Bara hon själv är osårbar för att storyn kräver det. Det hade behövts en betydligt högre nivå på manusförfattandet för att få det att kännas trovärdigt. Det ska komma en fjärde säsong också. Jag kommer att se den, men mina förväntningar är ganska låga just nu dessvärre.

Jag hade också kunnat fortsätta min klagosång med att när Junes story föll lite i mina ögon började jag också tänka på allt fler saker som känns märkliga i hela världsbygget. Men det här har redan blivit långt nog så det får vi ta en annan gång.