Svenska
Blog
Semiobskyr Nostalgi: Tribes 2

Semiobskyr Nostalgi: Tribes 2

Det var under tidiga delen av 2000-talet som jag först på riktigt började släppa konsolerna och allt mer snegla på PC-n som platform med allt som den kunde erbjuda. Det var åren innan Steam hade gjort sitt inträde på marknaden och hyllorna i de lokala spelbutikerna var ett vilda västern av allsköns mer eller mindre märkliga titlar. Stora, färgglada boxar som gjorde sitt yttersta för att locka till köp, det ena galnare än det andra och paralleller kan tveklöst dras till det klimat som rådde i videouthyrningsbutikerna under 80 och 90-talet. 

Det var de skälvande åren mellan högstadiet och gymnasiet, jag och grabbarna hade på riktigt börjat intressera oss för spel över nätverk, LAN-verksamhet. Så det föll sig naturligt att vi aktivt sökte upp spel ämnade för lagspel, och av alla de titlar som underhöll oss till långt in på småtimmarna fanns det inget som lämnade ett lika massivt intryck så som Dynamix uppföljare på Starsiege Tribes. Med sin för tiden stekheta grafik, otroligt följdsamma gameplay, tunga vapen, vräkiga fordon och expansiva världar fanns det inget som kunde ens närma sig Tribes 2 multiplayer-upplevelse. 

Med sin skoningslösa inlärningskurva men djupt belönande gameplay blev den lagbaserade förstapersonsskjutaren en regelrätt besatthet. Spinfusorn med sina explosiva disk-projektiler krävde en kirurgisk precision. För att inte tala om att lära sig bemästra luftstriderna med den skandalöst snabba men svårmanövrerade Shriken. Eller att träna in de mest effektiva vägarna över arenornas kuperade terräng och med sitt jetpack lära sig nå nästan absurda hastigheter genom den numera för serien ikoniska manövern skiing. Tribes 2 slutade helt enkelt aldrig att belöna och att i sanningen bemästra alla aspekterna av lagspelet och dess dynamik var rent rysligt tillfredställande. 

Än idag ger Timothy Steven Clarkes musik mig gåshud varje gång jag hör den spelas. Den ikoniska och tidslösa kompositionen Ice från Katabatic, eller den ödesmättade Volcanic. Jag kan inte ens tänka på hur hurlöst många timmar jag och vännerna spenderade online med Dynamix multiplayer-mästerverk. Det var ren och skär magi och ett spelminne jag aldrig någonsin kommer glömma. Drömmen om en modern remake lever alltjämt vidare men efter de två halvbakade uppföljarna Tribes Ascend och Tribes Vengeance vågar jag inte hoppas allt för mycket. Rättighetshållaren Hi-Rez verkar helt fokusera på sina kassakor Smite, Paladins och Rogue Company.

Finns här andra på Gamereactorsom minns Dynamix svanesång och likväl som mig går och drömmer om en modern remake?

HQ