Dolph Lundgren med en hockeymask.

Ja, den något kryptiska titeln referar självklart till bloggens ämne. Häromdagen så såg jag Detention med Dolph Lundgen. I många fall säkerligen en oerhört usel film, men jag var uttråkad och den underhöll för stunden.

Men efter jag sett den så började jag fundera lite, dom flesta filmer som Dolph och många andra av hans sort (muskulösa män) medverkat i är av ganska dålig kvallité. Filmarbetet är ofta dåligt, storyn lövtunn och skådespeleriet är inte på någon Oscarsnivå.

Så häromdagen så satt jag och funderade lite över det här och kom då och tänka på skräckfilmer. Då främst B- eller C-skräck och slasherfilmer. Filmarbetet är ofta dåligt, storyn klyshig och skådespeleriet är inte på någon Oscarsnivå. See what I am getting at?

Trots detta så gillar jag verkligen både slashers och trutsmisk. Jag tror det beror på förväntningarna man har när man ser en sådan film. Man sätter sig inte och ser en Seagal-rulle för att få se djupa konversationer och fantastiskt skådespeleri - man ser det för att få se Steven ge folk på käften.

På samma sätt så ser man inte en Fredagen den 13de-film för att få se djupa karaktärsstudier utan för att få se Jason hugga itu folk.

Gemensamt för båda är att man oftast vet vad man ska vänta sig och att man främst ser dom för huvudkaraktärens skull, en smått intressant (nåja) tanke, att dom har mer gemensamt än vad man kan tro.

Vilken är din favorit skräp-skräckis och skräp-action?