Orosmoln och guldklimpar från Halo Infinite

Nu har jag kikat på demonstrationen minst 20 gånger. Inledningsvis var jag definitivt en av dem som snabbt var besviken. Next-genspel och stora nyckeltal hade propagerats flitigt av Microsoft innan eventet och så såg det ut så där. Jag föll för marknadsföringen och kände mig grundlurad, men efter att ha dissekerat trailern samt kikat på massor av Youtube-klipp är jag nu försiktigt optimistiskt. En gång i tiden räddades Xbox från ett brakfiasko när Halo släpptes 2001 men för att Halo Infinite ska framgångsrikt leda Xboxs konsolgenerationsskifte behövs en del orosmoln röjas undan. Dock vill jag även betona en hel del riktigt lovande element som definitivt lugnar ett massivt Halo-fan som mig.

Orosmoln:
Grafik, ljus och animationer - Självklart sticker det i ögonen ännu. Den olyckliga ögonblicksbilden som fångar Brutens nyllen lär hemsöka mitt Facebook-flöde ett tag framöver och texturerna som poppade in och ut var alldeles för påtagliga. Även fakosten såväl som fienderna rörde sig stundtals riktigt stelt och ljuset var verkligen undermåligt. Somliga hävdar således att detta var en gammal tagning som utvecklades för länge sen. Visst, det låter som en dålig ursäkt men Covid-19 kan ha ställt till det för utvecklarna och 343 Industries valde möjligtvis att visa det bästa som fanns för stunden. Hur som helst, de tekniska bitarna behöver lösas. Efter 5 långa år, en rekordstor produktionsbudget, och en sprillans ny spelmotor får Inifnite inte vara grafiskt underlägset Halo 5. Annars åker jag till Seattle och tvångsmatar hela studion surströmming i ett helt år.

Den öppna världen - Halo Infinite är helt klart 343i mest ambitiösa projekt hittills. Den öppna världen känns på förhand intressant men jag anar dessvärre ugglor i mossen. Hur ska de lyckas motivera mig att utforska världen och vad olikartade kommer uppdragen att bli? Jag räds tanken av generiska, repetitiva fetch-quests som tvingar mig att spring fram och tillbaka. Jag hoppas på en mer linjär, strömlinjeformad berättelse i en gigantisk värld att utforska, men dessvärre ser det inte ut att bli så. Att göra fängslande öppna världar är svårt, jag hoppas 343i lyckas överraska mig i slutändan.

Banorna i multiplayer - Grappling hooken blir ett mycket intressant tillskott som verkar vara ett permanent redskap John-117 bär med sig i storyn. Det som dock oroar mig är hur det implementeras i flerspelarläget. Visserligen kommer änterhaken att vara ett redskap som plockas upp på kartan i enligt utvecklarnas egna utsago, men jag räds tanken att Halo Infinite gör samma misstag som Halo Reach. I Halo Reach introducerades Spartan Abilites och för att kunna tillgodose samtliga förmågor byggdes alla banor i flerspelarläget med dessa i åtanke. Halo Reach fick helt plötsligt en vertikalitet som enligt mig saboterade balansen i spelet. 343i riskerar att falla i samma fälla med sin grappling hook då den verkar var en central spelmekanik enspelarläget, något som oroar mig enormt.

Halvfärdig release - Jag gillade Halo 5 även om det inte alls kändes som Halo. Ett de största misstagen var dock att spelet släpptes halvfärdigt. Varken forge, theater eller custom game browser fanns till en början och endast ett fåtal spellistor kunde väljas. Nu har 343i hunnit meddela att raytracing inte kommer att finns vid lansering utan kommer att släppas vid ett senare tillfälle. Det är självklart trist, men om det är fler funktioner än så som inte inkluderas på premiären blir jag väldigt sur och utlovar ännu mer surströmming till Haloutvecklarna i Seattle.

Gludklimpar:
Designen - Färgerna är strålande och det är så oerhört skönt att Elites ser ut som det ska och att bekanta Brutes gör ett kärt återseende. Master Chief dräkt ser bättre ut än någonsin och vapendesignen faller mig rätt i smaken. Jag gillade mycket av det jag såg, och så var det med det.

Berättelsen - The Banished och Escharum känns som ett klockrent val som antagonist och att berättelsen återigen centrerar kring Master Chief var väntat men likväl en lättnad. Vill även höja ett glädjens finger för den nya karaktären som axlar rollen som Johns nya kompanjon. Dynamiken mellan dem ska bli otroligt kul att få följa när spelet väl släpps.

343i är öppna för feedback - Det märks att 343i verkligen försökt att lyssna på kritiken och det ska de ha stor eloge för. Inte endast har de hämtat mycket inspiration från Halo: Combat Evolveds musik och design samt Halo 3s redskapsmekanik, utan även valt exkludera mycket av det som de själva introducerade i Halo 5. Thrusters är borta och ingen mer aim-down sight. Visserligen kan Master Chief fortfarande springa och klättra men det var väntat i och med den öppna världen vi nu tvingas korsa. Det är definitivt ett steg bakåt till klassiska Halo, men med starka inslag från de moderna upplagorna, något jag tycker låter som en rimlig mix. Det ska bli spännande att se hur flerspelarläget ter sig när det väl visas upp senare i år.

Roligt gameplay - Fokuset tycks ha hamnat på utseendet, vilket är försåtligt då Microsoft avsåg att demonstrera vad Xbox Series X går för. Men trots skavankerna såg Halo Infinite ut att vara ett roligt spel. Det fanns massor av små detaljer som fick spelet att se levande ut; Bruten som kaster Grunten laddad med plasmagranater, härliga omgivningar nu fyllda med djurliv, Bruten som nästan snubblar när Master Chief skjuter honom i knäet, änterhaken som fångar bomben som sedan kan kastas iväg. Halo Infinites gameplay ser ruskigt trevligt ut och därför hoppas jag innerligt att 343i hinner slipa på bristerna. Förhoppningsvis har de lärt sig från sina misstag med Halo: MCC, stressa inte klart spelet, låt det ta ett halvår till om det så behövs. Sjabbla inte bort det här bara.