Kriminellt sugen på att betala nya bolån!

Du som läser min rubrik kanske undrar vad i helsefyr det har tagit åt mig och vad det är för sjukt virus som har smugit sig in innanför pannebenet. Lugn, bara lugn. Det är ingen abstrakt galenskap som har infunnit sig och självklart menar jag inte bolån i det verkliga livet (nej, lån är inget jag helst har i mitt bagage). Såklart avses det virtuella livet.

För det är ju snart dags att återigen ge sig i kast med vardagssimulatorn nummer ett, där timmar förvandlas till ögonblick och där avvägningen och prioriteringarna om vad som är viktigt och intressant blir allt mer skev. Det är ju snart äntligen dags för ett nytt Animal Crossing.

Animal crossing är som spelserie enormt svår att förklara. Där finns egentligen ingenting. Nej, verkligen ingenting. Det är tomt, tråkigt och det kostar samtidigt 600 spänn enligt e-shopen. Hutlöst med tanke på att man (med all säkerhet bekräftat genom trailern) direkt kommer att få ett saftigt bolån på halsen i inledningen. Varför ens spela? Hur förklarar man för någon utomstående vad man håller på med, och hur (det är detta som är intressant) förklarar man drivet att fortsätta?

- Vad gör man i Animal crossing?
- Just nu betalar jag av ett bolån och hjälper mina grannar.
- Jaha, det låter ju... kul... Eller?

Men det är ju här, mitt i detta ingenting som allt verkligen är möjligt. Den lilla sandlådan i Nintendos långkörare, och numera också storsäljare, förväntar sig ingenting av dig som spelare. Jag tror att det är där tjusningen ligger. Den där svårförklarliga dragningskraften till varför spelet så gärna blir en naturlig rutin av ens dag. En kvart på kvällen efter kvällsmaten, liksom. Varken mer eller mindre, det gäller ju bara att kolla läget lite snabbt. Sådär håller det på och förändringar sker i realtid, följer dygnsrytmen och årstider. Det blir naturligt. Och det blir fullständigt avkopplande att spela.

I den lilla världen finns inga krav, inga pekpinnar, inga tävlingsmoment, ingen tidspress. Jämfört mot många andra spel idag så är kontrasterna slående. Istället bjuds man in till en stressfri, harmonisk och lugn spelupplevelse som är så långt ifrån adrenalinhöjande som det bara går. Magnifika explosioner? Nix! Branschledande mellansekvenser? Haha! Någon form av spännande narrativ (som jag egentligen alltid är ute efter)? Sök någon annanstans!

Animal crossing är lite som en terapi, fast enbart på ett bra sätt. Då bortser jag från de fall där folk fastnar totalt i spelet (och det har inträffat). Det är som en flykt från vardagen till en annan, stillsammare verklighet där allt egentligen enbart går ut på att ha kul. Vem vill inte vara en del av något sådant?

(Om du inte redan listat ut att jag ser enormt mycket fram emot Animal crossing: New Horizons till Switch så säger jag det nu: det gör jag! Gör du?)