Mycket nöjd med The Batman

Det tog ett tag innan jag fick några förväntningar på Matt Reeves The Batman, även om jag naturligtvis alltid sett framemot slutresultatet. Det var dock först efter filmens första ordentliga trailer som jag verkligen började se framemot den. Att Robert Pattinson skulle axla Läderlappen var lika mycket otippat som det var ett tveksamt kort, även om han är en hyfsad skådis hade jag verkligen svårt att se honom spöa upp skurkar i Gothams gränder.

Efter en del om och men huruvida jag skulle se filmen på bio eller inte, blev det till slut att jag såg den via HBO Max. Dels för att den ändå släpptes nyligen, dels efter Filmstadens rätt klandervärda beslut om att förbjuda medhavet snack, så kände jag att jag lika gärna kunde se den hemma. Något som jag gjorde nu i helgen, och jag är helt klart nöjd med filmen. Mycket nöjd, till och med.

För att börja med Robert Pattinson som Batman, vart jag väldigt positivt överraskad. Han kändes verkligen övertygande som Gothams mörke riddare, och jag tänker till och med sticka ut hakan och påstå att han kan vara en av de bättre skådisarna som axlat manteln. Förvisso är hans röst lite väl lågmäld (även om jag kan uppskatta avsaknaden av den överdrivet mörka rösten), och jag blev inte ritkigt lika såld på honom som Bruce Wayne, dock var Bruce Wayne inte med särskilt mycket på rutan i förhållande till tidigare Batman-filmer vilket gör att jag inte vågar dra en slutgiltig uppfattning. Jag uppskattar framförallt att Batmans detetiktivförmågor faktiskt får lov att visas i denna film, då det är något som jag saknat från tidigare Batman-rullar.

Tack vare skådespeleriet från inte bara Pattinson utan även större delen av skådespelarensemblem, den mörka atmosfär som filmen verkligen gottar sig i samt Michael Giacchinos musik, blev jag verkligen ganska djupt indragen i filmens berättelse. Den behövde dock verkligen inte vara närmare tre timmar lång, framförallt under dess sista timme kändes filmen lite väl lång och onödigt utdragen. Jag brukar i vanliga fall ganska sällan kommentera filmers längder utom i uppenbara fall där en film antingen är på tok för kort eller på tok för lång, men det senare är definitivt filmens största svaghet.

Med det sagt uppskattade jag verkligen denna tolkning av Batman, och framförallt är jag positivt överraskad av att Robert Pattinson gjorde en så pass bra prestation som Batman. Det hade jag verkligen inte förväntat mig från samma skådespelare som axlade rollen som den blekvita vampyren Edward Cullen i Twilight, som jag lustigt nog såg om ganska nyligen (givetvis med en del alkohol till hands). Nu har jag förvisso bara sett två filmer från i år (denna och The Ledge), men The Batman kommer definitivt att vara en toppkandidat till min personliga favoritfilm från 2022.