Svenska
Blog
Första biobesöket på över ett år

Första biobesöket på över ett år

Det här med att gå på bio var det verkligen längesedan för min del. Senast jag gick på bio var i början av förra året för att se 1917, men det känns nästan som en halv evighet sedan då det var en period då en pandemi kändes närmast otänkbar. Att gå på bio är också tveklöst det som jag saknat mest under pandemin, och med tanke på läget och diskussionerna kring biografernas fortsatta vara efter pandemin, ska det bli intressant att se vad som kommer att hända på den fronten.

Jag tror mycket väl att det kan komma att se annorlunda ut jämfört med den typ av bio som vi är vana vid, men jag tror absolut att bion som fenomen kommer finnas kvar om än i annorlunda form. För även om det är mycket bekvämare att se streamade filmer, och under pandemin har jag personligen börjat använda mig mer och mer av SF Anytime för att hyra filmer, så är det ändå någonting speciellt med att gå på bio. Det är definitivt en upplevelse som är svår att byta ut, och vissa filmer gynnas även av att ses på den stora duken.

Det för mig även till den film som fick bli mitt första biobesök på över ett år, nämligen Godzilla vs. Kong. En film som jag definitivt anser gynnas av bioformatet i jämförelse med om jag sett den på TV:n hemma, för två gigantiska film-monster som ger varandra ordentligt med stryk är som klippt och skuren för en popcorn-upplevelse. På den fronten lever denna film åtminstone delvis upp till förväntningarna, för monsterslagsmålen är verkligen mäktiga att beskåda.

Där Godzilla vs. Kong faller är det, som förmodligen är en uppenbar kritik vid det här laget, är att filmen borde haft fler monsterslagsmål och färre mänskligt drama. Som sagt är det en uppenbar kritik vid det här laget, eftersom filmen fått överlag ljummen kritik på grund av detta, men även för att det varit det konsekvent svagaste med MonsterVerse-filmerna (även om Kong: Skull Island i min mening lyckades betydligt bättre). Samma sak gäller även för crossover-filmen där monsterödlan och jätteapan dängar på varandra, som sagt är just dessa delar det bästa som filmen har att erbjuda, människodelarna känns däremot mycket som oengagerade transportsträckor.

Jag kände mig dock rätt nöjd med filmen ändå, förvisso hade jag inte superhöga förväntningar och hade med mig den ljumma kritiken i bakhuvudet. Huruvida det berodde på att monsterfighterna vägde upp för det (även om jag hade önskat ett större fokus på just detta), eller det faktum att det var min första biofilm på över ett år är nog svårt att säga, även om jag misstänker att det är lite av båda. Eller så är jag helt enkelt lättunderhållen, vilket jag inte tänker hymla med.

HQ