LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Blog
      Deep Blue Sea-uppföljarna är en blandad kompott

      Deep Blue Sea-uppföljarna är en blandad kompott

      När jag såg trailern till Deep Blue Sea 2 i början av 2018 var det med blandade känslor. Å ena sidan vart jag smärre exalterad över att den rysligt underhållande Deep Blue Sea äntligen skulle få en uppföljare, men å andra sidan såg tvåan ut att bli... sådär. CGI:n såg högst tveksam ut i trailern, och av premissen verkade det helt enkelt vara en efterapning av originalet med en exakt likadan handling.

      Sedan såg jag uppföljaren drygt ett år senare, och precis alla mina förbehållningar visade sig stämma. Rent spontant vill jag jämföra den med The Force Awakens, som ju även den efterapade A New Hope lite väl för mycket. Skillnaden där är dock att The Force Awakens är i alla fall en bra film med mycket charm och underhållning, i alla fall tills den sista akten som efterapar A New Hope så pass mycket att jag tröttnat under de gånger som jag sett om filmen.

      Deep Blue Sea 2 har dock varken charm eller en större underhållning (utom i korta doser som bäst), och känns som en trött efterapning av det mästerliga originalet. De ynkligt få försöken till att förnya är dessutom rätt ointressanta och inte särskilt spännande. Effekterna var någonstans mellan halvbra och halvdåligt så att säga, jag ska erkänna att ett flertal scener faktiskt bjöd på bättre specialeffekter än vad jag förväntade mig (vilket dock kanske inte säger så mycket). Effekterna är åtminstone så pass bra att filmen inte går att misstas för en valfri SyFy-produktion, men de är heller inte tillräckligt bra för att låtsas vara en kompetent gjord film.

      Medioker är nog det ord som jag skulle säga bäst sammanfattar Deep Blue Sea 2, och definitivt en besvikelse utifrån det ostiga mästerverket som den första filmen är. Därför borde det inte komma som någon överraskning att jag vart skeptisk när jag såg att det skulle komma ytterligare en uppföljare. På den ljusa sidan såg det i alla fall inte ut att bli ytterligare en upprepning av originalet, så om inget annat skulle den tredje filmen åtminstone kunna bjuda på någonting nytt.

      Kanske var det denna upplevda känsla av någonting nytt, eller så kanske det var mina låga förväntningar, men Deep Blue Sea 3 hade jag faktiskt kul med. Den lever fortfarande inte upp till originalet, men den höll sig betydligt bättre än tvåan. Tanken på genmodifierade tjurhajar som är ute i det vilda känns mer spännande än att återigen försöka ta sig ut från en undervattensbas, och känns som ett försök till vad början på originalfilmen hintar om.

      Jag drar mig från att kalla trean för en bra film, men roligt hade jag med den i alla fall. Betydligt roligare än med tvåan. Specialeffekterna var... marginellt bättre, och framförallt mer jämna jämfört med tvåan. Skådespeleriet sålde föga förvånande inte mig, men det fanns ändå ett visst uns av självmedvetenhet som jag fann underhållande och som lyfte enstaka partier.

      Deep Blue Sea 3 är därmed ett betydligt lyft från den mediokra Deep Blue Sea 2, samtidigt lever ingen av dem upp till originalet som fortfarande står sig som en av de mer underhållande hajfilmerna. Så även om jag hade rätt kul med trean, så är båda uppföljarna till Deep Blue Sea minst sagt en blandad komplott, och när det kommer till kritan så rekommenderar jag fortfarande den första filmen varmt om en vill ha en rysligt underhållande hajfilm. Uppföljarna kan skippas med gott samvete, om en inte är alltför nyfiken på dessa.

      HQ