Kemisk kärlek

Jag skulle inte kalla mig själv för en missbrukare, snarare bara brukare. Eftersom det går att använda droger utan att låta det eskalera helt och hållet. Precis som att du dricker sprit två dagar varje vecka. Grejen är ju att folk tror att det inte går att hålla sitt bruk på en vettig nivå och ändå kunna ha ett normalt liv.

För mig är det absolut inga problem. Jag studerar på universitet, jobbar extra när jag får erbjudande, har kompisar och flera intressen. Men som sagt var, massa fördomsfulla människor stämplar en direkt som en missbrukare och det känns jävligt tragisk. Folk har till och med trott att jag har använt droger sedan jag gick i nian på högstadiet.. Vilket bevisar hur mycket skit folk snackar om saker som de inte har en jävla aning om.

Det började med att jag bröt min handled och det var en rätt allvarlig grej. Benet i min handled var helt krossad så nu har jag några skruvar och en platta i min vänstra handled. Detta ledde till att läkarna skrev ut extremt mycket smärtstillande och beroendeframkallande tabletter åt mig som jag var tvungen att äta varje dag för att kunna sova och ens gå utanför dörren varje dag. Totalt så tror jag att de skrev ut ungefär 800(!) tabletter åt mig. Och jag läste nyligen att tramadol, som är det som de skrev ut åt mig, inte längre är narkotika klassat. Vilket lär leda till att ännu fler och unga personer kommer använda det. Det känns inte riktigt vettigt.

Och jag säger bara en sak, när man väl har fått smak för opiater och vet vilket härlig känsla man får av det så är det väldigt svårt att inte vela pröva det ännu en gång. Själv använder jag det nu för att göra den gråa och monotona vardagen lite härligare. Men inte för att fly från några problem eller liknande saker som många tror om brukare.

Jag vet inte varför jag ens skrev detta. Kände väl bara för att skriva av mig lite. Kände bara för att svamla lite. Och om moderaterna inte tolererar såna här bloggar så är det bara att ta bort den.

Tack och hej.