Sherlock Holmes och spelreflektioner

Såg Sherlock Holmes igår. En klart bra actionkomedi.

Lite konstigt var det att se Sherlock som slagskämpe men Downie sålde verkligen rollen. Fightingen gav också filmen ett bra tempo. Alternativet tror jag inte hade varit att dra ner på actionbitarna utan att göra en helt annan typ av film som bygger mer på stämning än fart och lustigheter.

En lustig sak med Downies Sherlock är att han på ett vis känns mer "äkta" än alla andra försök. Sherlock tillåts i filmen vara extremt excentrisk och även om man aldrig ser det hintas det åt och det är tydligt att han nyttjar narkotiska preparat (precis som i böckerna). Det känns nästan som om det är så här Doyle ville beskriva Sherlock men på sin tid inte kunde gå riktigt hela vägen (trots knarket).

Jag gillar också hur Sherlock känner sig hotad av att Watson ska flytta ihop med en kvinna. Ett kul drag som de kunde spelat ännu mer på.

Hur som helst fick filmen mig att tänka. Min första tanke var att spelet Sherlock Holmes The Awakened hade varit ett ännu roligare spel om det följt den här handlingen snarare än Lovecraftmumbojumbot som för min del bara bidrog till en skön stämning (i ett i övrigt bra spel). Jag tror det hade gått att följa filmen relativt strikt och göra ett riktigt bra äventyrsspel av det och filmen behandlar övernaturliga anspelningar på ett bra vis. Nån annan som sett filmen och spelat spelet?

Nästa tanke jag fick var hur ovanligt det är att två olika men delvis samspelande (och "motspelande") onda krafter är på fötter i spel på det viset som sker i filmen. Inte att det sitter någon dold überonding som utnyttjar undersåtar utan att det faktiskt handlar om två fristående krafter. På rak arm är det bara Bioshock som sticker ut. Någon som har fler förslag eller reflektioner? Är jag något på spåret eller är det bara en hallucination?

Observera att syftet med denna blogg inte varit att påstå att spelmakare har mycket att lära av Guy Richie. :shock: