VI MÅSTE PRATA OM POSTAL 2

I april 2003 släpptes en klassiker inom genren Barnförbjudet, Postal 2. I denna genre som har förtrollat barn och förfärat vuxna sen jazzen dök upp hittar vi; Elvis Presley, Twisted Sister, Drakar & Demoner, W.A.S.P., Motorsågsmassakern, N.W.A., Grand Theft Auto och många, många fler.

Postal 2 blev utskällt som våldsam smörja, enbart skapat för att provocera och det unika var att inte ens kidsen förstod. Med kidsen menar jag här dom sena tonåren/20 nånting som satt på olika spelredaktioner och skällde ut det. Tidigare barnförbjudna saker hade bara skällts ut av mossiga föräldrar, inte kidsen själva. Här stack Postal 2 ut.

Grejen är bara att Postal 2 är genialiskt och man måste få lite avstånd till det för att förstå.

När man först spelar det så skrattar man åt alla galenskaper som verkligen bara verkar ha kommit med för att provocera. Ett desperat skrik i stil med KOLLA PÅ OSS! VI ÄR VÄRRE ÄN GTA! KÖP VÅRT SPEL KIDS! Man sparkar på sina medmänniskor, urinerar på dom, skjuter hejvilt och använder dom där ökända ljuddämparna i form av kvarterets katter.

Men inte långt efter att den galna veckan i spelet är över och man har lagt ifrån sig alltihop så börjar man fundera. Hur var det nu? Hade man verkligen behövt vara så våldsam? Nej, verkligen inte. Inte ett endaste dugg faktiskt. Och det är ju det som är så briljant.

Postal 2 är ett filosofiskt mästerverk som tar pulsen på ditt eget vansinne när alla gränser försvinner. En slags spelversion av det där berömda experimentet i USA där människor delades upp i fångar och vakter och lämnades ensamma för att studeras. Dom fick avbryta experimentet då "vakterna" blev sadister. Utan gränser eller regler är djuret inom oss sällan långt borta.

Och det är ju det djuret som släpps helt fritt i Postal 2. Du behöver inte bete dig som en galning men kan du låta bli? Ärligt? Jag kan inte.