THE LAST OF US 2

Har precis klarat detta och nu följer det en riktigt, riktigt fet varning! Denna text kommer att innehålla spoilers! Ruskigt mycket spoilers! Så har du planer på att spela det här så sluta läsa nu! NUUUUUU!!!
.
.
.
.
.
.
.
Okej. Då kör vi. Först ska jag erkänna att jag tillhörde dom som trodde att Naughty Dog skulle förstöra hela spelet genom att göra det till en politiskt korrekt social justice warrior-sörja av aldrig tidigare skådat slag. Jag hade fel och det är jag så sabla glad för. Det enda som känns krystat och inkvoterat är Lev som är könsförvirrad. Hon är en tjej men vill tydligen vara kille. Det kändes bara fånigt men det är inget som på nåt sätt förstör upplevelsen.

Abby är hjältinnan för mig här. Det är hon som jag hejar på. Redan i första spelet förstod man att Joel var allt annat än en mysfarbror och att han nog hade en hel del smutsig byk. Så när han blev så brutalt ihjälslagen av Abby så satt jag och undrade vad han hade gjort för att förtjäna det. En hel del skulle det visa sig och när man får följa den unga Abby och hennes pappa i sekvensen med zebran så kapitulerade jag. Abby är hjältinnan i det här spelet.

Ellie är ju bara dum i huvudet. Fylld av hat och småsinthet. Dödar Owen och den gravida tjejen trots att dom skonade henne innan.

Det är detta som är så lysande med spelet. Att man blir så otroligt känslomässigt engagerad och att dom får en att överge hjältarna från första spelet, Joel och Ellie, och istället börja heja på nykomlingen. Det är så fantastiskt bra gjort att man häpnar. En uppvisning i den mänskliga naturen som jag aldrig sett innan, varken på film eller i spel.

The Last Of Us var det bästa spelet jag hade spelat. The Last Of Us 2 är det bästa spelet jag spelat. Magiskt bra och jag hoppas att vi får en trea som fokuserar på vad som hände Abby och Lev efter flykten.