Mina favoritspel, del II

World of Warcraft
Utgivet: 2004
Format: PC

Solen strilar igenom trädkronorna, efter en hård dags arbete med att hålla koll på banditerna i området har jag slagit mig ner på värdshuset i Goldshire. Mycket bättre än snöstormen som vi fick bege oss ut i när vi startade vårt äventyr i Dun Morogh. Jag och min Hunter, tillsammans med vår trofaste kamrat i form av en snötiger har kommit en bra bit på vårt äventyr. Efter många år har vi nu fått återse samma miljöer igen, som de såg ut när vi var på äventyr i den här världen för tio år sedan. Samma bäckar, samma berg, samma djupa skogar och monster som väntar på oss.

Jag var aldrig riktigt med på hypen kring World of Warcraft när det först släpptes. Mina föräldrar tyckte att spelet var både för dyrt och för tidskonsumerande, så jag fick aldrig chansen att uppleva det själv. Istället så hade min granne och bästa kompis spelet, där vi turades om att spela. Jag fick kämpa omkring med min låglevlade karaktär, medan han var ute och kände på äventyret på riktigt. Jag satt där bredvid och trånade efter spelet, som kändes som allt jag hade velat ha av ett spel. Den stora vida världen, min egen karaktär och mitt egna äventyr.

När det utannonserades att spelet skulle komma tillbaka i samma tappning som originalet så var jag direkt fast, ringade in dagen i kalendern och väntade. När det väl släpptes så var jag med, den här gången var jag med på resan. Jag och min jägare och vår snötiger har nu varit runt världen, sett två kontinenter och vandrat från de snöiga bergen till den djupaste djungeln, vidsträckta öknar och mörka skogar där faran lurar bakom varje träd. Att ens börja rangordna områden är för mig helt omöjligt, det finns så många vackra platser och härliga berättelser att få vara en del av så det är svårt att räkna. Att jag sedan utöver detta är sucker för rollspel, fantasy och älskar det spelmekaniska är bara en bonus.

Att jag sedan inte spelar spelet precis som det ska spelas, det gör mig ingenting egentligen. Jag får bestämma själv vad jag vill göra, vill jag ta en avstickare bara för att undersöka en ny region så kan jag det. Om jag sedan blir omringad av fiender på denna platsen och får tillbringa hela kvällen med att ta mig därifrån, då får jag stå mitt kast. Men även om jag inte har tiden till att spela spelet hela tiden, så kan jag ändå slå på soundtracket till Elwynn Forest och minnas tillbaka hur härligt det är att vandra omkring i skogen och ta mig an nästa uppdrag. Ute på vårt äventyr.

Keep yer feet on the ground!