Svenska
Blog

Mina favoritspel, del I

Det var inte igår, som en brukar få höra. Inte igår som jag satte mig ner och skrev ett inlägg i den här spalten. Det har blivit en hel del genom åren, men nu är de raderade allihop. Vet att jag gjort det en gång förut, när jag ville ha en clean slate och börja på ny kula. Lite samma läge nu. Kanske har jag funnit mig själv med ett behov av att berätta vad jag tycker om saker jag konsumerar, kanske har jag funnit mig själv med lite tid över ibland. Kombinationen av dessa gjorde i alla fall att jag ryckte ut sidorna ur den här boken och började skriva på nytt.

Som en dinosaurie i sammanhanget, det var ändå 13 år sedan nu jag blev medlem här, så tänkte jag att återkomsten kunde påbörjas av en summering av det som varit. En summering över vad som varit mina favoritspel genom tiderna. 20 stycken spel som presenteras utan någon som helst inbördes ordning. Spel som fastnat lite extra hos mig personligen, som då kommer RADAS upp ett efter ett här i bloggen.

Om det blir en comeback som kantas av guld och gröna skogar, fantastiska inlägg som kommer ett efter ett eller om det blir som när Björn Borg kom tillbaka och skulle spela med träracket igen även fast alla andra hade börjat spela med mer moderna racket och han (vad jag TROR) förlorade i massor, det låter jag vara osagt tills vidare. Förmodligen kommer det vara flera spel som inte gemene man håller med mig om, men det är det som är det fina med åsikter. Till godo, håll.

_____________________________________________________________________


Pokémon Silver
Utgivet: 2001
Format: GameBoy

Om det är något som definierar det här spelet för mig så är det bilresor, sittandes i baksätet med min lila/genomskinliga GameBoy som förhoppningsvis var fylld med laddade batterier. Pokémon var redan ett stort intresse för mig som ung, allt ifrån korten till att gå upp tidigt på morgonen och titta på serien. Och det var det andra spelet som verkligen fastnade för mig, som utspelade sig efter händelserna i det första. Det äventyret vi fick åka med på tog oss till två olika kontinenter, där vi skulle försöka uppnå samma saker som Ash fick göra.

Ett tecken på att ett spel har fastnat och är något som man verkligen uppskattar är om man ibland får en känsla för att man vill återbesöka det. I fallet Pokémon Silver så laddade jag förra året ner spelet till min iPhone och spelade det igen. Allting kom tillbaka till mig, minnena från baksätet i bilen en varm sommardag. Frustrationen när man för femtioelfte gången förlorade mot samma gymledare, eller glädjen när man lyckades fånga den där Pokémonen som man hade letat efter i flera dagar. Musiken när man var i en duell eller när man kom till en ny stad, hur det var att gå in i ett Poké Center och hur glad man blev när man fick levla upp sina Pokémons och ha dem med sig på resan.

Inga andra spel i serien som kom efter Silver lyckades nå upp i samma nivå, även om många timmar tillbringades med dem också. Men att efter att ha klarat av Pokémon-ligan få resa till Palette-staden igen, i en ny fin kostym, var väldigt häftigt och att sedan få utforska samma miljöer igen var även det väldigt fint. När jag spelade om spelet så slogs jag av hur varmt, mysigt och framförallt beroendeframkallande som spelet fortfarande är. Att få ge mig västerut från New Bark Town (som verkligen inte satte sig på samma sätt som Palette gjorde) tillsammans med min nya låglevlade starter är något som fortfarande ger mig samma känsla av äventyr och nyfikenhet.

Säkerligen kommer jag om några år igen få samma lust att återbesöka Johto och Kanto, vandra genom samma skogar och utmana samma tränare igen. Förmodligen kommer jag att älska det lika mycket den gången som jag gjort alla andra gånger. Ett bevis så gott som något att detta spelet är en självklar del i en sådan här lista.

Mina favoritspel, del I

Gotta catch 'em all!

HQ