Stargate Atlantis säsong 3 - Recension

Varning för spoilers
Har man recenserat tolv Stargate-säsonger så kan man inte ge upp innan man betygsatt samtliga femton. Jag fortsätter med tredje säsongen av Atlantis, som känns något anonym jämfört med toppsäsongen, säsong 2.

Här kommer man ingen större vart med Wraithgrejen, förutom att Michael och Todd presenteras. De usla Replicators gjorde entré, men försvann dock rätt snart. Det man minns mest från säsongen är när Carson oturligt nog dog. Det var för övrigt ett riktigt toppavsnitt. Säsongsavslutningen när de flyger ut i rymden med hela Atlantis är förmodligen den bästa säsongsavslutningen någonsin.

Övriga avsnitt handlade om många, för helheten, rätt obetydliga grejer. Men det hindrade ju inte avsnitten från att vara bra. Säsong 3 är inte riktigt så grym som säsong 2, men nästan. För ovanlighetens skull ger jag ett rätt ojämnt betyg, bara för att visa att säsong 3 är bättre än säsong 1 (8/10), men sämre än säsong 2 (8,5/10).

No Man's Land 8/10
Misbegotten 7/10
Irresistable 8/10
Sateda 8/10
Progeny 8/10
The Real World 6/10
Common Ground 9/10
McKay and Mrs. Miller 9/10
Phantoms 8/10
The Return Part I 8/10
The Return Part II 8/10
Echoes 6/10
Irresponsible 8/10
Tao of Rodney 7/10
The Game 9/10
The Ark 6/10
Sunday 10/10
Submersion 6/10
Vengeance 9/10
First Strike 10/10

Totalt: 8,25/10

Nedan: Rodney gnäller "You shot me", Ronon säger "You shot me too", Sheppard svarar "I'm sorry for shooting everyone!"