Svenska
Blog
Så nu handlar alla indiespel om sentimentala farbröder?

Så nu handlar alla indiespel om sentimentala farbröder?

Ja, som jag med rubriken frågar mig, ska alla små indiepärlor hädanefter handla om gubbar som tänker tillbaka på sitt förflutna? Rörande, ledsamma eller direkt tokdeprimerande historier där protagonisten återupplever det liv han levt, med döda fruar och döda barn? "Alla" är såklart en överdrift, Untitled Goose Game handlar till exempel inte om detta utan om en busig gås, men så pass många indietitlar de senaste åren har använt sig av detta tema att det tvivelsutan kan kallas en trend...

The Last of June, Old Man's Journey, Arise: A Simple Story, det nysläppta 45-minutersspelet HEAL... Även pusselspelet Maquette och det färska pixliga 2D-liret Narita Boy rör sig i detta tårmilda härade.

Är det nåt fel med det, då? Nej, det behöver det väl inte vara, jag gillar flera av dessa spel, men så fort nånting blir en trend tycker jag det börjar kännas lite läskigt... Om EN indiespelsutvecklare når framgång med ett spel om livets förgänglighet, måste då HUNDRA till göra samma sak?

HEAL rekommenderar jag alla pusselälskare med en 50-lapp över att ladda hem och spela! Det handlar om en dement äldre man som genom att lösa en rad logiska tankenötter i ett antal korridorer i sitt eget hus lyckas etablera kontakt med sitt förflutna och sin saknade, hädangångna hustru.

Och visst, jag kan tänka mig några såna spel till! Men inte hur många som helst, tack.

HQ