Mads Mikkelsen smiskar rumpa

Trailern målade upp den lite som en slags smörrebrödsvariant av hämndrullar som Rolling Thunder och Man on Fire (Mads on Fire?), men med I Kina käkar dom hundar-kungen Anders Thomas Jensen bakom kameran borde jag förstås begripit att Riders of Justice (eller då Rättfärdighetens ryttare som den råkar heta på svenska) skulle bli betydligt mer skruvad och knäpp än ytterligare en hämndfilm i mängden.

För även om Riders of Justice kretsar kring en man som vill hämnas sin frus död och att det dödas en hel del människor innan eftertexterna rullar, så ligger ändå det stora fokuset på ett gäng ensamma människor som plötsligt ges en möjlighet till att få känna sig älskade och bli en del av en något annorlunda familjekonstellation - samtidigt som de hjälper till med att leta upp och ta död på elakingarna i fråga.

Det är spännande, gripande och sprängfyllt med svinmörk humor av den sort som Jensen briljerat med i tidigare produktioner. Mads Mikkelsen storspelar, som vanligt, i  huvudrollen som trasiga själen Markus som efter hustruns död försöker balansera upp den tuffa uppgiften att ensam uppfostra en tonårsdotter samtidigt som han ger sig ut på sin hämndturné för att bearbeta sorgen och hjälplösheten över att inte ha funnits där när hustrun gick bort. Nikolaj Lie Kaas är minst lika bra som den udda fågeln Otto vars karaktärsutveckling imponerar och bidrar till några av filmens mest känsloladdade ögonblick. Och det är ju förstås väldigt kul att se Mikkelsen återförenas och lira med gamle Mordkommissionen-kollegan Lars Bryggman vars finfina samspel var en av seriens stora ljusglimtar.

Visst, en del humorinslag blir lite väl överdrivna och några av karaktärerna (i synnerhet dotterns ”pojkvän” och Bodashka) lämnar en hel del att önska både på karaktärsfronten och skådespelarbiten, men på det stora hela är Riders of Justice en av årets mest underhållande filmer.

Danskarna fortsätter imponera på filmfronten!