WandaVision (Spoilerfria tankar om avsnitt ett och två)

Jag hade nästan glömt bort den där härliga känslan som uppstår när man äntligen får sätta tänderna i en ny Marvel-film igen. Som superhjältefantast sedan barnsben är det alltid en högtidsstund när studion, som ända sedan Iron Man släpptes 2008 trollbundit tittare runtom i världen, kommer med någonting nytt. Inte nu för att WandaVision är någon ny Marvel-film. Det är ju en serie gjord för Disney +, men ändå - känslan var precis densamma när Marvel-loggan och musiken drog igång under öppningen av det första avsnittet.

Jag förstår att det här inte kommer vara något för alla. Stilgreppet att genom svartvitt foto efterapa 50- och 60-talets amerikanska sitcoms med skrattpålägg från studiopublik, tidstypiska skämt och exakt noll stycken fläskiga actionscener lär få många tittare att aldrig se mer än seriens två inledande avsnitt (många kommer säkert inte ens se färdigt det första). Själv älskar jag det. Dels för att jag avgudar serier som The Dick Van Dyke Show och I Love Lucy som trots många herrans år på nacken är perfekta att ha på som avkoppling med sin primitiva humor och kända nyllen som susar förbi i diverse biroller.

Men framförallt gillar jag sättet man byggt upp WandaVision på för att det känns som ett vågat drag från Marvels sida att istället för att köra vidare på gamla hjulspår pröva någonting helt nytt.

Det är precis den typen av modiga beslut som behövs för att fräscha upp den stabila (men kanske lite väl välbekanta) grund man byggt upp ända sedan de första bitarna till ett samlat filmuniversum lades i och med Iron Mans intågande på biograferna för snart tretton år sedan. Det är ju sedan tidigare känt att händelserna i WandaVision kommer att ha inverkan på kommande filmer i Marvel-universumet, så det ska bli väldigt intressant att se vad som döljer under den till synes idylliska sitcomytan som Wanda och Vision befinner sig i. Är det Wanda själv som tappat förståndet efter de tragiska händelserna i Avengers: Infinity War och Avengers: Endgame? Eller är det någon som styr hennes tankar som en del i en större och mer ondskefull plan? Oavsett vilket är det en spännande kontrast att se Elizabeth Olsen och Paul Bettany (båda strålande i sina roller) leva myspysigt familjeliv tillsammans samtidigt som det är uppenbart att saker och ting bubblar under ytan. Vi har redan fått se några enstaka glimtar av att saker och ting inte riktigt är vad de synes vara - och mer lär det bli ju längre in i berättelsen vi kommer.

På fredag släpps nästa avsnitt och längtan är redan smått olidlig.