Svenska
Blog

Topp 5 - Filmer som är bättre än böckerna

Skrivet av Erik den 1 oktober 2018 kl 07:54

Det är ett av de tröttaste och mest uttjatade argumenten för att klanka ner på en film. Att boken alltid är bättre än filmen. En sanning i många fall av mindre lyckade filmatiseringar, men knappast något som rättfärdigar att lägga till ett "alltid" i påståendet. I den här topplistan tänkte jag lyfta fram fem stycken bok-till-film-adaptationer som överträffar det tryckta ordet och visar att filmen faktiskt kan vara bättre än boken mellan varven. Flera av listvalen består av riktigt bra böcker snarare än usla och allmänt bedrövliga sådana, men gemensamt för samtliga är att filmversionerna ändå är ett eller flera snäpp vassare än den litterära förlagan. En del av valen kommer garanterat att reta upp gallfeber på vissa, men det är smällar man får ta.

(5) L.A. Konfidentiellt (1997)
James Ellroy är en av mina absoluta favoritförfattare. En mästare på hårdkokta historier fyllda av korta rakt-på-sak-meningar, snärtiga dialoger och ett fantastiskt berättarspråk. L.A. Konfidentiellt är inget undantag. Det är en bok som jag läst om ett flertal gånger under åren och fortsätter att imponeras av. Ändå känns det som att filmen lyckas ännu bättre med att lyfta fram allt det som gör boken så bra och skruva upp kvalitén ytterligare några snäpp. Curtis Hansons mästerverk fångar upp tidsandan på ett perfekt sätt, förkroppsligar de hårdkokta karaktärerna alldeles magiskt och får dialogerna att flyta på det där ljuvliga sättet som Ellroy fyllt i stort sett alla sina böcker med ända sedan starten på 80-talet.

(4) Sagan om ringen (2001)
Tom Bombadil. Eller snarare avsaknaden av densamma. Där har ni den kanske största anledningen till varför jag lägger till Tolkiens odödliga klassiker på den här listan. Jag har gjort många försök genom åren att ta mig genom böckerna och i ett flertal av fallen har mina försök gått om intet i den första boken där stora delar ägnades åt den rimmande/sjungande skogsmullen som var så olidligt genomtråkig att följa att det nästan gjorde fysiskt ont att ta sig genom sidorna. När jag då efter många och men slutligen tog mig förbi partierna med honom och kunde läsa färdigt de tre böckerna slog det mig rätt snabbt att jag förmodligen aldrig kommer att göra om det igen. Inte bara för att inte behöva genomlida Tom Bombadil, utan också för att böckerna i sig inte var fullt så bra som jag hade hoppats på. Faktum är att stora delar av böckerna kändes rätt platta, fyllda med utfyllnad och med genomgående usla karaktärer som kändes väldigt, väldigt endimensionella och kraftigt underutvecklade. Det som funkade var främst själva världsbyggandet och hur Tolkien utvecklade såväl egna språk som andra detaljer som verkligen fick världen att kännas som en levande plats. Det imponerade på mig, i övrigt - not so much. Då är filmerna betydligt bättre. Svinsnygga, välspelade och storslagna på alla sätt och vis.

(3) Psycho (1960)
Filmen har en stor fördel som den visserligen intressanta, men rätt föråldrade boken inte har. Nämligen att fokuset till en början inte ligger på Norman Bates, utan på Janet Leighs karaktär Marion Crane - vilket gör att tittarna lätt kan få för sig att just Crane är huvudpersonen i berättelsen och således har en fet överraskning att vänta sig drygt en halvtimme in i filmen. Här kommer en spoiler på en snart sextio år gammal film. Är ni beredda? Efter en halvtimme av uppbyggnad där Hitchcock på ett mästerligt sätt lurat oss till att anta Crane som berättelsens fokus, så blir hon brutalt knivhuggen till döds under filmhistoriens kanske mest kända duschscen. En käftsmäll till överraskingsmoment som fortsätter imponera även sextio år senare.

(2) Silver Bullet (1985)
I fallet Stephen King stämmer oftast påståendet om att boken är bättre än filmen/TV-serien/miniserien, men i den här briljanta varulvsrullen från det glada 80-talet är det helt och fullt tvärtom. Boken, eller snarare novellen om hur den lilla staden Tarker's Mill under ett års tid drabbas av våldsamma varulvsattacker, är visserligen både stämningsfull och fylld av Kings sedvanliga blandning av ren skräck, fylliga karaktärer och avväpnande humor - men filmen tar det hela till ännu högre höjder. Den har inte bara Corey Haim i en av filmhistoriens grymmaste håll-käften-rullstolar, utan också Gary Busey i en för honom ovanligt lågmäld roll och Twin Peaks-sköningen Everett McGill som skum prälle. En spännande och otroligt underhållande varulvsrulle som jag sett fler gånger än vad jag kan räkna till.

(1) Röd drake (1986)
Det har gjorts två filmatiseringar av Thomas Harris roman Röd drake och båda har varit väldigt lyckade, men det är framförallt Michael Manns version Manhunter som skickat den till ytterligare dimensioner av kunglighet. Boken som introducerar oss för mördarkannibalen Hannibal Lecter (i filmen döpt till Lecktor av någon märklig anledning) är en tät och spännande historia som definitivt hör till en av tidernas främsta spänningsromaner. Hur är då filmen bättre? Helt enkelt för att Mann är (eller åtminstone var) en magiker bakom kameran och genom en strålande rollbesättning med Tom Noonan som superotäcka seriemördaren Tandfén, Brian Cox som en mindre teatralisk Hannibal och CSI-stjärnan William L. Petersen som driven FBI-agent på jakt efter Noonans karaktär skapar en av filmhistoriens mest nervkittlande och välregisserade thrillers där i stort sett varenda scen dryper av ångest och en känsla av att någonting snart kommer att gå helt åt skogen. Extra plus för att kunggubben Dennis Farina har en roll i filmen samt att musiken som hörs genom speltiden är magisk från första till sista stund.

Topp 5 - Filmer som är bättre än böckerna

HQ