Det måste finnas känsla i musik

För att musik ska kunna fängsla mig, ge mig gåshud och helt enkelt få mig att fastna för den måste den uppfylla vissa kriterier. Jag lyssnar på mycket musik, dagligen, och jag har många artister/grupper jag lyssnar på mer än andra och många jag skulle kalla för favoriter. Men det är bara ett fåtal som verkligen greppar tag i mig och som får mig att rysa av sin autenticitet. Där jag verkligen kan känna en rå känsla av äkthet bakom den. Det är ett av kriterierna som jag kräver för att verkligen kunna fastna för en viss musik. Som gör att jag återigen kommer tillbaka till just den musiken om och om igen även efter att ha tjatat ut den flertalet gånger.

Det är inte så att jag medvetet sitter och skriver ner de här kriterierna för att kunna singla ut musik och välja den som favorit. Nej, det är något som händer inom mig. Något jag har upptäckt behövs för att jag ska bli beroende av den. Musik är heligt för mig och jag kan helt enkelt inte konsumera vad som helst. Det är självklart olika vad man relaterar till, men jag känner att den musiken jag har som favorit är äkta på ett sätt jag inte finner i mycket annat. Jag vill också att själva musiken, det instrumentala, ska vara kreativt och ha ett eget, unikt sound för att backa upp den råa vokaliteten. Därmed har vi ett koncept som har stor chans att göra ett starkt intryck på mig.

Här är en topp 5-lista över mina favoritband/artister:

5. Rage Against The Machine

Rage Against The Machine har en helt unik stil som är väldigt funky men samtidigt tung. Tom Morellos gitarr DJ:ande är något helt eget och med Zach De La Rocha's aggressiva rap skapar de ett sound som inte finns att hitta hos någon annan. Kombinera det med deras militanta, liberalt aktiva texter och det känns inte bara eget utan även väldigt äkta. Det går helt enkelt inte vara så pass politiskt engagerade och inte helhjärtat stå för det man predikar.

4. Eminem

Eminem var inte den första vita rapparen att få publicitet. Men den typen av publicitet han drog åt sig var och är han fortfarande väldigt ensam åt att ha skapat. Med sina extremt frispråkiga och provokativa texter och en demoniserande och självdestruktiv bild av sitt alter ego Slim Shady skapade han kontrovers precis överallt. Tidiga Eminem är ett praktexempel på någon som verkligen skiter totalt fullständigt i vad andra tycker och inte nog med det, gör precis allt han kan för att provocera så mycket som bara möjligt samtidigt som han var och fortfarande är helt öppen och ärlig med sina egna skelett i garderoben.

3. Korn

Korn tog tyngd till en helt annan nivå när de bestämde sig för att spela på femsträngade basgitarrer och sjusträngade elgitarrer, samtidigt som de lossade på strängarna för att få ett lösare sound. De har heller inga snabba trummor utan håller sig till ett väldigt basdrivet sound till viss del inspirerat av funken. Lägg på Jonathan Davis texter och sång och man har något helt unikt. Jonathan blandar falsett med djupa growl och är känd för sina mumlande scat-sekvenser. Han är kanske inte den bästa sångaren rent tekniskt, men det han gör är det han kan och vill göra och därmed känns det äkta. Kombinera det med hans texter och det känns inte bara äkta längre, äktheten blir totalt uppenbar. Hans tidigaste texter är extremt mörka och känslofyllda och ett par låtar blir till och med obehagliga att lyssna på. Det handlar om allt från övergrepp och mobbning till självmordstankar och galenskap och det sparas inte på krutet när han demonstrerar sitt hat. Jonathan spelar även säckpipa i flera låtar vilket bidrar ytterligare till ett unikt sound.

2. Slipknot

Slipknot är ännu ett perfekt exempel på råa känslor som kommer ut i form av musik vare sig lyssnaren uppskattar det eller ej. Deras två första album är de bästa exemplen på det. Deras unika line-up med nio bandmedlemmar som innehåller diverse slagverk och turntables cementerar ett helt eget sound. Trummisen Joey Jordison skapar ett konstant påtryckande sound med dubbelkaggar med snabba fills och solon. De har även skapat en unik image med sina intimiderande masker och som är menade att spegla dem själva. Corey Taylors sång känns i magen. Det är år av uppgivenhet, hat och ilska som kommer ut och det går verkligen att känna. Det är för det mesta inte ens sång egentligen. Det är just ilska som kommer ut. Men det ska verkligen nämnas att Corey kan sjunga. Han kan sjunga riktigt, riktigt bra, och det går att höra mer av i hans andra band Stone Sour.

1. Linkin Park

Jag skrev nyligen en separat blogg om vad just Linkin Park betyder för mig. Eftersom den går in djupare på varför jag uppskattar deras musik så tänkte jag försöka vara väldigt kortfattad här. Linkin Park har helt enkelt något helt unikt. Deras musik är riktigt tung, men på ett sätt mycket mildare än till exempelvis Slipknot och Korn. Den innehåller mer subtila effekter och är något mer melodisk. Precis som Slipknot har även de turntables i sin line-up vilket är en bidragande faktor till deras rytmiska melodier. Det är dels musiken och dels det faktum att de har två vokalister som ger dem ett så unikt sound. Mike Shinoda är en riktigt duktig MC och hans raps är välskrivna med bra rim. Men det är Chester Bennington som sticker ut mest för mig. Hans texter är alltid personliga och speglar hans eget liv med allt från missbruk till utanförskap och förtvivlan. Rent tekniskt är han en superb sångare och han är högst upp på min lista över bästa sångare genom tiderna. Han har en helt egen röst som han använder på flera olika sätt och musiken varierar från att vara både lugn till aggressiv. Ofta i en och samma låt. Det är även sättet de båda sångarna väver samman sina texter som bidrar till ett så häftigt sound.

Linkin Park tar förstaplatsen på min lista eftersom det är ett band jag helt enkelt inte kan få nog av. Jag kan liksom inte överdosera på deras musik på samma sätt som jag brukar kunna med de andra artisterna till slut.