Självmord

Självmord... Det finns en tröst i att tänka på självmord. Att veta att man har makten att göra slut på sig själv om man inte orkar.

Det händer ofta att jag tänker på det när jag känner mig nere. Även om jag inte känner att jag skulle våga ta det steget, så känns det nästan alltid lika tröstande att bara känna att jag har möjligheten.

När jag till exempel läser på nyheterna att en man har skjutit ihjäl 100 människor på torget, ser ett klipp med ungdomar som sparkar på en hundvalp, eller helt enkelt bara inte förstår mig på hur samhället egentligen fungerar, så känner jag mig bara hopplös, hopplös och vilsen. Det finns inget hopp för mig i denna världen. Det finns inget hopp för planeten, djuren eller framför allt för mänskligheten.

Det finns helt enkelt inget att leva för, så länge man låter sig slukas av omgivningen, vilket är omöjligt att undvika i det moderna samhället. Man tvingas in i det, vare sig man vill eller inte.

Att då tänka på att ta sitt eget liv blir lättande. Att tänka sig att bara försvinna ifrån eländet, det finns ju ändå inget hopp, inget kommer att ändras. Så varför hänga kvar? Vad får jag ut av det? Förutom mer lidande...