MARSHALLTON - Dog Soldiers

"Dog Soldiers"
- 2002

Neil Marshalls debutfilm är en skön twist på historien om Guldlock och de tre björnarna om ett gäng soldater och mordiska vargmänniskor hade varit med. Den börjar som alla bra filmer börjar. Ett par som tältar ute i skogen ska precis ha sex när ett par varulvar kommer sliter dem i stycken.
"Dog Soldiers" är old school-skräck på det allra skönaste sättet. En mörk skog, en enslig stuga, monster, blod, blod, en massa blod och häftiga one-liners; if Little Red Riding Hood should show up with a bazooka and a bad attitude, I expect you to chin the bitch!

Efter introduktionsscenen tappar filmen tyvärr fart men lyckas få upp ångan igen då våra soldathjältar når stugan, som största delen av filmen utspelar sig i. Det är hela tiden spännande och atmosfäriskt. Bilder på en stuga som slukas av dimma som tränger fram ur en skog fungerar alltid.
Sedan måste ju självklart varulvarna nämnas som är helt sinnessjukt fräna. De visas aldrig i helfigur eller i ljus. I filmens första halva hålls de i det dolda - sedan får vi skuggor och ylande och tillsist tänder, klor och en massa död. På grund av filmens låga budget får vi aldrig en fullskalig transformationsscen, men då Liam Cunningham får gula ögon och frustandes glider bakom ett bord med sina långa klor rispandes på bordsskivan är ändå oerhört grymt.

"Dog Soldiers" för tankarna mer till "Evil Dead" än till "En Amerikansk Varulv i London" och "The Wolfman" med sina svarta humor, litervis av blod och ogästvänliga skog, vilket den vinner väldigt mycket på. Det är en tung skräckfilm efter den gamla boken med svinhäftiga, livsfarliga vargar.

5/5