Svenska
Blog

Resident Evil 2 - fantastisk remake, men...

Skrivet av Blodpixel den 28 januari 2019 kl 08:07

Har spelat igenom två runs nu. Först som Leon och andra som Claire och ja, det är ett mycket bra spel. Spelade igenom originalet många gånger också, men jag tillhör inte dem som saknar fasta kameravinklar och tankstyrning, jag har alltid tyckt att axel-perspektivet inneburit ett lyft för alla spel. Hade gärna sett en likadan remake på ettan. De båda karaktärernas kampanjer är också tillräckligt olika för att bli intressanta även om upplägget medför en del frågetecken. Varför möts inte Leon och Claire oftare? Och varför måste jag släcka den där branden igen, när jag gjorde det som Leon tidigare? Det hade varit trevligare om spelarens handlingar i runda ett hade lite genomslag i runda två, även om det är en samtidig, alternativ tidslinje man spelar och inte ena efter den andra.

Sedan är jag kanske ensam om det, men jag tycker nog faktiskt inledande timmarna i RE7 i huset och trädgården var läskigare än RE2 remake, och Jack slår faktiskt Tyrant på fingrarna enligt min mening. Detta mest för att Jack ändå är delvis mänsklig och uttrycksfull på en galnings vis medan Tyrant mest går att likna vid en Terminator.

Bossfighterna var också bra mycket mer skrämmande i del sju. Morsan i växthuset och motorsågsfighten med Jack alltså, herrejösses... Smaken är som baken, men ju fler spår av mänsklighet jag möter i fienderna, desto läskigare blir de. Spelet hade kanske inte varit förlagan trogen om William Birkin var mer som Jack, men åtminstone jag hade skitit på mig, vilket jag inte kan säga om bossfighterna nu vilka istället för tankarna till vilket actionspel som helst med mutanter inblandade.

Men som sagt, fortfarande ett mycket bra spel som bör upplevas av alla skräckfantaster. Vad jag personligen hoppas på nu är en prequel till antingen ettan eller tvåan. I en RE2-prequel skulle man kunna få spela som Marvin från och med när han åker till jobbet den där morgonen... För det läskigaste stadiet i zombieförvandlingen tycker jag är minuterna innan fullbordat faktum. Stunden av ovisshet när man inte vet om bästa vännen vill krama en farväl eller äta upp en...

HQ