Svenska

Jag vill våldta en Sackboy

Jag fattar inte, inte det minsta faktiskt, av vad folk ser i Little Big Planet.
Jag ser verkligen inget som helst spelvärde i den sörja jag på daglig basis får utstå eviga minuter av filmklipp av detta djävulens nyaste bländverk då alla i min omgivning verkar helt förtrollade av det. Allt ihop verkar för mig bara som en evig version av när jag satt och spelade demot till något Pyro The Dragon spel en söndagseftermiddag i flera timmar, och, det var nog bland dom mest deprimerande sakerna som inträffat i mitt liv. Allt bara skriker huvudverk och plågeri, och den så kallade "kreativiteten" är ju bara ett skämt, en så länge har jag inte sett en enda vettig avrättning i spelet, trots att jag säkert utstått några timmars klipp från det.

När jag sitter här och funderar på vad kärnan till vad jag ogillar om det kommer jag faktiskt fram till att det är rent skamligt vilken brist på sadism man verkar kunna få ut av det.
Jag menar, till och med i spel som Super Mario World kan man komma till ett ställe där man bara ställer sig upp och vrålar: FUCK YOU PENDEJO! - efter att man stampat på nån stackars sköldpaddas huvud. Men jag ser inte sånt hända i Little Big Planet, i Little Big Planet klappar man istället varandra kärvänligt på axeln och säger: Bra jobbat! - efter att man klarat en lite extra klurig bana.
Jag menar, vad i helvette, varför köpte ni en jävla PS3 då, när det är helt klart att allt ni vill är att sitta och runka med en jävla wii-mote!

I min egna lilla ideal värld hade dock LBP kunnat bli något stort, med en extremt medryckande story-mode om prostitution och att stå och sälja knark i gatuhörnet, och för att i slutet eskalera till en rafflande historia om att slafsa av huvuden på andra sackboys med en yxa eftersom en andra personlighet kräver det av en. Att döda folk i 2D är en alldeles för outforskade idé....

Men istället för detta fantastiska äventyr har sony istället bestämt sig för att ge oss ett rafflande rövdykeri. Men nog måste det väll ändå finnas några ljusglimtar?
Ptja, i typ två sekunder låter faktiskt soundtracket bra, tills man börjar spy galla över det också.

Grundkonceptet är ett sånt skämt för mig liksom, för när jag avgör vad som är bra av olika konstformer så är det beroende på vilken känsla konstverket frambringar, och hur väl jag känner att jag kan relatera till det.
Därför blir aldrig sånt där roligt för mig, Little Big Planet är för mig bara basen av ett annat spel, innan dom lagt in allt engagerande som skulle kunna intressera mig. Sure, man kan hoppa runt och leka, det kan va kul i några sekunder, men vad finns kvar sen?
Vad lämnar spelet för intryck när man slutat spela?
Tomhet är allt jag kan tänka mig, då spelet försöker frambringa "glädje" som huvudkänsla, men knappast ställer en inför några situationer som man kan relatera till eller önska var, utan istället bara känns som ett spel där dom styckat allt som skulle kunna gjort det roligt.


Tidsbrist hindrar mig från att skriva klart denna ballansutdelare till alla jobbiga "oh hej va roligt det är att springa runt med nån liten bög och hoppa över fula små saker utan mening" - bloggar

Jag vill våldta en Sackboy

Vad har Fru Sackboy att säga om att jag vill hacka ut ögonen på dig?

HQ