Best of Van Halen

När vi pratar 70- och 80-talspop/disco/rock går nog de flestas tankar inte helt oavkortat till Van Halen och deras riviga repertoar som ylande konsert-kraxande. Och medan deras skiv-CV är minst sagt imponerande (och innehåller många odödliga klassiker), har jag plockat de låtar som jag anser vara av deras absoluta toppskikt.

(5) Dance the Night Away
Skriven och komponerad under det sena 70-talet, inkluderad på skivan Van Halen III och vars yviga text framfördes av David Lee Roth, sätter Dance the Night Away verkligen tonen för bandets signum; lättsamma texter ackompanjerade av en melodi av trumtrallande och repetitiva toner vars effektivitet är bättre än Karlssons klister. Dance the Night Away är den perfekta blandningen mellan lugnare passager av taktfast melodi, Davids ylande toppar och Alex pendlande trummor.

(4) Jump
Såklart jag inte kunde hålla mig ifrån att inkludera bandets kanske mest kända sommarplåga/radiorivare. Jag menar, den har allt den ultimata partylåten måste ha; konstant matande av synth och trummor, en uppbyggnad som när den är klar, gör det snudd på omöjligt att inte vrida upp volymen till 11 och en refräng som vem som helst kan komma ihåg och (med obligatoriskt hes och falsk stämma) sjunga med i. Det är härligt drag från början till slutet och Jump bygger bara på Van Halens självklara plats på såväl dansgolv som radion.

(3) Dreams
Det ska sägas direkt att min favorit, utav alla de sångare Van Halen haft genom åren, är Sammy Hagar. Denna sjövilda legendar har enligt mig en okontrollerad energi och en närvaro i låtarna som exempelvis Mr. Roth inte hade. Lägg även till att Dreams, från deras i särklass bästa platta, 5150, är lite lugnare än deras andra alster. Utan att för den skull skilja sig rejält. Jag älskar takten, tempot och framför allt; det som var många låtars essens under 80-talet - den positiva handlingen om att tro på sig själv.

(2) Love Walks In
Love Walks In är i min mening en otroligt keyboard-tung, drömsk, fem minuter lång glimt av himmelriket och det nästa bästa som grabbarna någonsin producerat. Även om den i grunden handlar om en alien (faktiskt), så betyder den så mycket mer för mig. Hur man antingen provar på något som blir något ofantligt, eller då man känner sig vilsen, osäker och kanske rent utav rädd - så finns det alltid något att luat sig mot. Utöver det känns låten härligt konstaterande (om det nu säger något), har ett fint tempo, fantastiskt utdragen energi och en riktigt, förlåt mig, sjungande gitarr.

(1) Why Can't This Be Love?
Överst på den översta hyllan ligger Why Can't This Be Love. Fantastisk på alla sätt och vis även om den är långt ifrån den mest fatfyllda, den bästa. Hur synthen och trummorna efter upptakten sparkar igång i samma sekund och helst plötsligt är låten i full driv, är bara början. Att den är omöjlig att inte gunga med i är fortsättningen. Att den blir bättre ju högre volymen stiger är tredje. Att den tilltalar min uppfattning om att all kärlek är sann kärlek, är fjärde. Att Sammys skrikiga tonsättning verkligen skjuter i höjden på slutet, som ett final statement, att synthen konstant kör samma berusande slinga och att det är knappt att jag vet var jag ska ta vägen är... Eh, jag har tappat räkningen. Så bra är den.