Svenska
Blog

Polar var fesljummen

Snubblade in på Netflix igår och för en gång skull fastnade jag vid nyheterna. Boring, boring, boring. Polar? Den såg vid första anblick ut som ytterligare en i raden av generiska actionrullar, men Madds Mikkelsen är rätt schysst och jag har svalt halvdåliga actionhistorier förut.

Och wow. Den var så i mitten att jag knappt vet vad jag ska tycka. Introt kändes trött, Madds stenhårt sliten och ligan lönnmördare som är efter honom påminde mig mer om en hybrid mellan japansk populärkultur och urvattnade amerikanska überskillade mördarmaskiner, som tillsammans med skurken (helt okej överspelad av Matt Lucas) skrek expressionistisk spya. Det fanns absolut ingen spänning någonstans i storyn och den tuffade på en snudd på rakare räls än Fast and Furious-filmerna. Sen föll jag inte alls för det krystade typsnittsarbetet, som jag bara tyckte var jobbigt efter att ha sett det fyrtiofyra gånger för mycket. Jag var redo att avskriva filmen som ett långtråkigt försök till överbrutal, stilistisk action.

Men andra halvan - hehe. Där plockade den upp sig rejält och bjöd på en alldeles lagom portion ocensurerat övervåld, stönande hemmakirurgi och reptilsnabb eller-hur-skottlossning som fick mig att sitta kvar. Givet att de kikat en eller två gånger på Quentin Tarantinos scenspråk vad gäller distribution av kroppsketchup (och utfört det mindre väl), men aningen underhållande var det nog. Sen var fotot väldigt snyggt och användandet av kallt karga färger passade in på den kyliga skådeplatsen Triple Oak. All in all en väldigt underhållande, undermålig rulle.

Polar var fesljummen

I'm grimy and have an eyepatch. Yar!

HQ