Svenska
Blog

The Last Jedi var fantastisk

Jag har sett många orosmoln här på sidan, gällande hur "låst" Star Wars känns till originaltrilogin (där Force Awakens ofta står i fokus) och medan The Last Jedi visserligen speglar saker från originaltrilogin, finns det också en annan kraft som bubblar under ytan och som är redo att slita sig loss. Denna kraft är vad som driver The Last Jedi och som ger det en själ, ett pumpande hjärta. För ja - The Last Jedi är fantastiskt och är något jag måste se igen på bio. Så fort som möjligt.

Det kanske inte kommer som någon överraskning, men Rian Johnson gjorde det; han levererade en genuin Star Wars-upplevelse som känns härligt gammaldags och samtidigt fräsch och spännande. "Det kommer inte att gå som du tror" säger Luke till en upprörd Rey under en regnig scen och det är något som stämmer väl överens med vad filmen vill förmedla: det handlar inte om billiga twists hit och dit, utan mer om mänskliga sanningar som funnits under våra näsor hela tiden och som vi kanske är rädda att utforska vidare - sanningar som vi av någon outgrundlig anledning ser som stora mysterium. Detta är något som särskilt Luke faller offer för, som har blivit desillusionerad av allt som har med Jedi-riddare att göra och som har valt att leva ut sina sista dagar i en stormig ö. Han, Rey och Kylo Ren ges gott om mänskligt utrymme och andningsrum för att skapa mer komplexa porträtt än sina inramningar som "Legend", "Vader" och "Ett nytt hopp" och som starkast driver filmens budskap.

Scenerna som diskuterar vad Kraften är hör nog till mina favoritscener i filmen, särskilt den där Luke förklarar hur Kraften känns för Rey. Johnson förstår lika väl som Abrams att filmtittare måste ta distans från allt som Midichlorians heter för att istället omfamna den ursprungliga magin - utan att kännas varken mossig eller repetitiv. Det finns också en scen där Luke besöker ett heligt Jedi-tempel som fick mig att gråta en skvätt. Jag ska inte avslöja vilken scen det rör sig om här, men det är en scen som verkligen resonerade med mig - för mig skrek scenen mer "Star Wars" än någonting annat i exempelvis Rogue One och som fortfarande svävar över mitt huvud med sin retorik, visdom och emotionella slagkraft. Johnsons fokus ligger i de små, mänskliga ögonblicken och detaljerna som man inte ser så ofta i storfilmer och är något han absolut ska få beröm för.

Filmen kan kännas något utdragen mot slutet och det finns några scener som känns något klumpiga i sitt utförande, men det är väldigt små klagomål i en film som för övrigt bjuder på ögonspärrande spektakel, hårresande överraskningar och massor av klassiska rymdslag. Det är en film som värmer i denna bedrägliga vinterkyla och som kommer att väcka din inre Kraft till liv igen.

Om ni ursäktar, så ska jag leta upp John Williams soundtrack och lyssna sönder det...

The Last Jedi var fantastisk

Var snälla mot varandra när ni diskuterar filmen och må kraften vara med er

HQ