Svenska
Blog

Spelat några timmar Half-Life: Alyx

Det känns nästan bisarrt att återvända till City 17 efter så många år. Jag trodde aldrig att jag skulle sätta min fot i ett Valve-utvecklat spel i detta universum igen, och sättet de valt att göra det på överraskande mig ännu mer. Men nu har jag spenderat några timmar i Half-Life: Alyx med mitt Oculus Rift och kan dela med mig av några intryck.

Första tanken är väl att detta är ett så enormt hopp jämfört med Source-motorn vi sett i spel som Half-Life 2, Black Mesa eller Portal 2. Detaljrikedomen, atmosfären och allt därtill är bokstavligen en ny generation framåt sedan senast. De östeuropeiska byggnaderna visar karaktär med flagande färg, utomjordiska tillsatser och dystopiskt förfall får det att pirra i mig lite. Ansiktsanimationer för karaktärer vi kort möter är också fenomenala med uttrycksfulla plyten med liv i ögonen. Om man ska hårdra det så är det såklart inte världens vackraste spel. Jämfört med Doom Eternal är detta inte en partikelfest med mängder dynamisk belysning eller de mest högupplösta av skuggor. Men dessa smärre tekniska detaljer döljs lite till del av den imperfekta displayen på mitt Oculus Rift. Det finns kompromisser, men många av dessa är av goda skäl för att spelet ska flyta på bra i våra headsets.

Men hur är det att spela då? Är det värt att vara VR-exklusivt? Nu har jag inte klarat ut hela spelet utan är bara tre timmar in, men detta är antagligen det bästa VR-spelet jag testat, även om ribban där kan vara ganska låg. Även om jag älskar Superhot VR och Beatsaber så måste jag säga att det känns skönt att äntligen få tillbringa tid i ett "riktigt" spel med en utstakad story och resa. För detta är ett faktiskt spel på alla sätt där Alyx Vance färdas över allas favoritdystopi i hopp om att rädda sin far. Vi har ett mål, vi har charmigt skrivna karaktärer men framförallt ett konsekvent spel med solid mekanik.

Jag valde att spela med den mer följsamma metoden att "gå" med styrspaken. Detta är ovant till en början och jag kan stundtals finna mig själv nästan snava lite i verkliga livet när kroppen försöker luta sig, men i övrigt så klarar jag mig utan illamående och andra obehag. Spelkontrollen är simpel för det mesta handlar det om att greppa saker och enkla knapptryck för att skicka ut magasin ut pistoler eller aktivera föremål. Det är väldigt få komplikationer och spelet är tajt designat för att vara fysiskt självklart. Ammunition lagrar vi i vår ryggsäck och plockas över axeln (denna rörelse är än så länge det som kan vara svårast att få till under stressiga stunder) och varje hand har en "magisk" plats för antingen story-föremål eller helning och så vidare. Det är snabbt och intuitivt att använda och jag blev förvånad över hur naturligt det kändes.

Men det som är mest imponerande är användandet av de så kallade "Russels". Antigravitationshandskar som låter oss med ett enkelt snärtande med handleden dra till oss lättare föremål. Så om vi ser en explosiv gastub några meter bort pekar jag på den, greppar med handen och viftar, så kommer den flygandes. Jag måste sen också fånga föremålen för detta görs inte automatiskt. Denna rörelse, när den sitter, känns så tillfredställande och enkel att jag är förvånad. Valve har bevisligen lagt mycket tid till att få till känslan med detta och de har verkligen lyckats med denna punkt. Det finns flera små interaktiva pussel som också känns väldigt genomtänkta som korta små avbrott från allt annat.

Stjärnan av allt är dock interaktiviteten och känslan av fysisk närvaro. Vare sig jag panikartat försöker försvara mig från hoppande headcrabs med ett soplock eller letar igenom skåp efter ammunition och uppgraderingsmaterial så är fysiken utmärkt och logisk. Interaktivitet och fysik har varit en stapel sedan Half-life 2 vad gäller Valve, men att faktiskt kunna interagera med mina egna händer gör detta till en helt ny upplevelse. Jag är imponerad och fruktansvärt sugen på att fortsätta spela så snart som möjligt.

Detta är bara snabba intryck, mycket kan ske och vissa saker känns inte helt perfekt även om jag kanske verkar lyrisk. Nya fiendetyper som bepansrade headcrabs är jag inte helt såld på och Combines kan ibland tåla skrämmande mängder med skott innan de går ner. Men det återstår att se hur detta känns under fortsatta timmar, tills dessa så ska jag fortsätta rota runt efter hagelskott och utmana den utomjordiska invasionen.

Spelat några timmar Half-Life: Alyx

Har ni fått chansen att prova Half-Life: Alyx än?

HQ