En polare ringde idag. Han sa att han fyllde år och att de var några stycken som skulle ut och äta. Jag hade ju redan grattat honom på Facebook så jag var inte helt säker på vad fan han ville tills han nämnde maten. Då vaknade jag till. Efter att ha försäkrat mig om att ja hade någon form av peng på kortet så tackade jag gladeligen ja. Vi skulle nämligen till den bästa (och tveklöst dyraste) pizzerian i stan. Inget jag tackar nej till så länge plånboken tillåter.