Vet inte riktigt vad man ska göra till hösten. Men har stora funderingar på att försöka få ett arbetsvisum till USA. Något som jag velat ha länge. Men vet inte hur svårt det är. Vissa jag känner säger att det är jättesvårt, vissa sa att det var helt okej. När jag läser nu på hemsidan verkar det ganska komplicerat med många kategorier och steg. Au pair vet hag ska va lättare men ver inte riktigt hur sugen jag är på det.
Jag reser till Miami, Florida i morgon, men redan nu sitter jag och planerar min nästa resa. I höst, troligtvis i slutet på september, så reser jag till Chicago, Illinois. Jag kommer att resa ensam, det blir faktiskt
Jag har snart slut på superlativ för att beskriva Aaron Rodgers. I ännu en makalös prestation så dissekerade Green Bays quarterback Kansas aktade försvar.
När det senaste halvåret till största del har handlat om Tom Bradys potentiella avstängning så har andra avstängningar hamnat i skymundan. Här kommer de helt klara avstängningarna som jag tror kommer påverka sitt lag mest.
Ibland händer det att man får besök av gamla vänner som tagit flyget till soliga Cali för att hälsa på. Förra veckan var en sådan vecka. Det var nästan ett år sedan jag såg dem sist, vilket givetvis gjorde det hela väldigt speciellt.
ABC-ägda KEYT-TV besökte min Television Field Production-klass under gårdagen med sin satellit-van för att visa hur det går till att utföra livesändningar på ett pålitigt sätt och vi fick turligt nog leka lite med utrustningen. Masten på fordonet som med hjälp av en liten fjärrkontroll hissades upp med tryckluft cirka 20 meter upp i luften för att sedan riktas mot närmaste TV-torn för bästa möjliga signal var ganska trevlig, likaså 20 000-dollarskameran (som jag självfallet nästan tappade i marken efter en sedvanligt klumpig vändning).
Santa Barbara Film Festival är en av världens mest populära filmfestivaler och om några dagar drar det igång i vad som blir ett stort evenemang på och omkring State Street. Oprah, DiCaprio, Whitaker, Scorsese, Blanchett och massor av andra celebriteter kommer att närvara och det är många som vill se en glimt av stjärnorna. Jag kommer huvudsakligen att syssla med crowd control för att förhindra att exempelvis Leonardo blir ihjältrampad av sextiotvå skrikande tonårstjejer, men även hjälpa till med inträdesbiljetter.
I tisdags bestämde jag och min vän oss för att impulsåka ner till San Diego (eller San Tiago som Ron Burgundy brukar säga). En timme senare stod vi på perrongen och åkte med Amtrak ner till storstaden. Veckan har bland annat bestått av bergsklättring i Poway, nattvandring i Downtown och bilåkande till Los Angeles där vi bodde på ett skabbigt motell i Compton. Vi hann även med att besöka extremnöjesparken Six Flags i Valencia, vilket var rätt väldigt bra, faktiskt. Bästa åkattraktionen? X2, utan tvekan.
Efter en hel del resande är jag nu hemma igen i min trygga, lite lagom illaluktande, soffa. Det känns rätt avslappnade, faktiskt. De senaste två veckorna har inneburit massor av trevliga upplevelser, men nu är det dags att skaffa någon form av vardagsrutin i tillvaron.
Få fängelser är så vida kända som Alcatraz och dess rykte som ett nästintill omöjligt fängelse att fly från med livet i behåll. Hollywood i synnerhet karvade in namnet i betong för den breda massan och har sedan dess blivit ett kärt namn vid stela familjemiddagar världen runt. Beläget en kilometer utanför San Franciscos fastland stirrar dess gallerfönster rakt mot staden, där fångarna kunde höra fyrverkerier och skratt när det nya året tickades in; så nära att delta, men så oförmögen att göra det. Nu är den ju nedlagd sedan många år tillbaka och står som museum för allmänheten att beskåda istället. Bra, tycker jag, då jag länge drömt om att se det på riktigt efter alla år av "Flykten från Alcatraz"-tittande.
San Fran är en stad som jag gillar bättre för varje gång jag besöker den. Den är underskön, har en mysig atmosfär och är av en precis lagom storlek. Igår var det dags igen. Och ja, det finns nog ingen storstad, möjligtvis Berlin undantaget, där jag känner mig så ledigt trivsam och nöjd i. Att blicka ut över Golden Gate med skyskraporna i bakgrunden är störtmysigt på ett storslaget vis, oavsett hur många gånger man gjort det tidigare, likaså att andas in den fräna fisklukten och höra sjölejonen råma i Fisherman's Wharf under en kvällspromenad.
Såhär nära var jag en elk för två dagar sedan. Jag hade nästan kunnat klappa den om jag sträckte ut handen genom bilrutan. Helt orädd betade djuret vid vägkanten och tittade obekymrat mot bilen när vi långsamt körde förbi.
Oregon lämnades bakom mig. Tillbaka till Kalifornien var det enda rätta. Den norra delen av staten var även det ett outforskat område för undertecknad, vilket betydde en del nya (stora) intryck, nämligen Redwood-skog. Denna sträcka av de massiva bjässarna till träd i norra Kalifornien tar sin början nära Crescent City för att sedan sträcka sig till Santa Rosa-territorium.Tiotals mil av stammar som alla kastskriker efter fototagning. För några år sedan såg jag Muirwoods i San Francisco, men dessa träd var ännu mäktigare. Kameran flög fram fler än tre gånger - det var de värda, de gamla träden.
Seattle Seahawks krossade St. Louis RAMS på Century Link Field i söndags. Och publiken var lyrisk. Precis som Gamereactor-läsaren Martinski förutspådde var öronproppar ett absolut måste och ett råd som jag verkligen är tacksam över att jag fick. Så... tack, Martinski, för att du räddade min öronhålor! Synd bara att jag inte kunde sprida budskapet vidare till alla stackare som närvarade utan propparna. Vila i frid alla främlingars hörselgångar som dog under angrepp i söndags.
Att se ut över Seattle vid frukostbordet var en angenäm upplevelse. Trots en del morgondimma var sikten trots allt rätt slående. Space Needle avcheckat från listan. Lyxig restaurang, dessutom. Det uppskattas ju allt
Trots skinnjacka och vikingahud biter Seattle-kylan hårdare än väntat. Att vandra i Downtown påminner skrämmande mycket om att simma i en snödriva utan kalsonger i Sveg (personlig erfarenhet). Trots det har jag red
Jag har inte sett Anchorman 2 än, tyvärr, men fick åtminstone träffa Ron Burgundy idag under en signering av hans senaste bok "Let Me Off At The Top" på San Diego International Airport. Jag frågade lite försiktigt om jag fick posera med en flaska vatten tillsammans med honom och när han inte svarade tog jag det som ett rungande "Ja!" och lade handen på hans axel. Jag bad honom sedan att signera mitt vänstra innerlår, men då han inte svarade denna gången heller kände jag att det var dags att avlägsna mig från platsen, speciellt med tanke på att två stycken vakter i viktklassen "300-kilo-och-hyfsat-farlig" närmade sig.
Imorgon bär det av med flyg mot Washington och Seattle. Space Needle och amerikansk fotboll står på schemat. California-värmen blir utbytt mot kyla och regn, men jag är lika glad för det. Seattle blir spännande, då jag aldrig varit där tidigare annat än i de romantiska filmernas värld.
För några timmar sedan var jag bara några ynka fotsteg från att befinna mig i Mexiko. Gränskontrollen mellan San Diego och Tijuana är rätt massiv och den tjocka muren som delar upp länderna gjorde sitt för att förstärka intrycket. På andra sidan muren bredde Tijuana ut sig som en stor och tätbebyggd stad; att den är väldigt känd för stor kriminalitet i allmänhet och drogrelaterat gängvåld i synnerhet är självklart anledning nog att bevaka gränsen väl.
USS Midway är det jättelika hangarfartyget som sattes i tjänst 1945 för att användas i bland annat Vietnam-kriget och under Operation Desert Storm. Det var världens största fartyg fram till 1955 och det första skepp som var för stort att åka genom Panama-kanalen. Och nu... står det som ett museum i San Diegos hamnområde.
Det är fortfarande julafton här hos mig. Julkänslan är dock inte den bästa, precis. Ingen julmat, inga fysiska julklappar, ingen gran. Här kommer två dagsfärska bilder som illustrerar dagens julkänsla ganska bra
Bild 1: För första gången passerar jag Los Angeles på en räls och får därmed stirra på skitiga bakgator mestadels av tiden. Här öppnade vyn upp sig dock och kameran var beredd. Solen skiner som alltid förr.
Jag sitter just i detta nu på ett tåg till San Diego tillsammans med min pappa. Vi ska fira jul där, tänkte vi. Varför inte, liksom? Ingen av oss har tidigare varit där, vilket gör det hela lite extra spännande. SeaWorld ska vi beta av, det är redan bestämt. Klappa späckhuggare på julafton vore ju trevligt.
Besökte Five Guys ikväll. Första gången. Magen var ekande tom och vrålade efter flottig mat och därmed var förutsättningarna perfekta. Jag beställde en Bacon Cheeseburger med strips och läsk (Orange Coke). Det hela levererades i en brun papperspåse där hamburgaren var begravd under ett täcke av fries, vilket såg helt bedrövligt ut. Men det luktade gott. Jag grävde fram burgaren och bevittnade hur oidentifierade såser rann nedför händerna. Otroligt grisigt. Men det smakade gott. Förbaskat gott, faktiskt.
Efter middagen drar jag och några vänner till Los Angeles där hela helgen ska ägnas. Fredagstrafiken kommer förmodligen att vara rätt brutal och vi ska ta oss ända ner till Torrance för att checka in på hotellet, vilket gör att resan dit kan ta någon timme. Att svepa in under nattens mörker blir roligt dock.
Terminen är härmed slut, vilket innebär andra rutiner ett tag framåt. Ingen mer väckarklocka som misshandlar trumhinnorna klockan sex på morgonen. Ingen mer intensivhinkning av yoghurt och bruna bananer tio minuter innan skoldags. Inga mer tidskrävande läxor.