Alternativ titel skulle kunna vara "10 tecken på att man har passerat 30" för jag är inte lastgammal än, men jag passerade 30 för några år sedan och har sedan dess märkt av att jag är på väg att bli gubbe. Skillnaden mellan att vara 29 och 30 år är helt enorm och här listar jag några av dessa förändringar.
Jag blir lite lätt provocerad när vissa påstår att Ocarina of Time har åldrats dåligt. Påstår man något sådan måste man samtidigt mena att 100% av alla N64-spel har åldrats dåligt, vilket jag inte heller håller med om.
Jag är absolut ingen konnässör gällande 2D-plattformsspel. Jag finner dem ofta så sega och tråkiga att jag somnar mentalt efter en kvart, t.ex. när jag spelar Rayman eller Shovel Knight, men detta betyder också att jag inte gett dessa en ordentlig chans (än). Generellt sett prioriterar jag spel som jag omedelbart fastnar för.
Jag har de senaste veckorna roat mig åt att se om samtliga Jönssonligan-filmer, filmer som jag inte har sett sedan barnsben. Det har varit en rolig resa med många äventyr och många minnesvärda scener så jag rekommenderar andra att göra detsamma!
Hej! Det är dags att summera den förra generationen. Visserligen lever PS4 vidare och jag kommer som sagt att hänga kvar här länge, men det är uppenbart att utvecklare numera lägger krutet på de nya konsolerna. Inte minns märks det i Watch Dogs: Legion vars PS4-version lider av allvarliga buggar som inte PS5-versionen har. Därför ser jag det som bra tajming att rangordna mina favoriter nu.
Har funderat under längre tid på att göra en (ytterst personlig) topp 10-lista över de bästa spelen, och nu kände jag att det var dags. Finns såklart väldigt, väldigt många bra spel som jag antingen inte hunnit spela än, eller bara missat, men detta är i alla fall min topp 10-lista. Då jag i allmänhet är ett stort Nintendo-fan så blir listan, såklart, ganska färgad av det. Let's go!
Har nyligen bokat en resa till goa södern i USA igen där bland annat New Orleans står på schemat denna gång. Det betyder givetvis kopiösa mängder kryddig seafood och förhoppningsvis friterad alligator samt en hel del live-musik. Jag vet att det inte har varit fredag i två timmar ens, men skitsamma.
Det här med samlarprylar är något jag verkligen älskar. Länge räckte det med att det vagt var spelrelaterat för att jag skulle slå till, men efter att ha varit tvungen att hyra extra förråd och även ockupera föräldrarnas, har jag blivit mer selektiv. Idag köper jag exakt det jag vill ha, och kompletta serier är tämligen ointressant. För det mesta är det sådant som vinylskivor med spelmusik och snygga figurer jag investerar i idag - men det finns en grej till jag skaffat orimligt mycket av - Amiibos.
Ingen serie under 80-talet var komplett utan ett riktigt svängigt intro med sådär överdrivet ljuvligt bombastiska toner som vi förknippar årtiondet med. Själv hade jag förmånen att bo i ett område som utsågs till pilotprojekt för att testa om svensken kunde hantera kommersiell TV, och när jag en gång upptäckt amerikansk tecknad film och wrestling fanns det liksom ingen väg tillbaka igen till Lillstrumpa och Syster Yster, Bröderna Dal och dubbade östeuropeiska barnprogram.
Jag tänker inte låtsas som att jag har rest mest, för det har jag inte - men jag har rest mycket. Så är det. Jag har hunnit med att avverka väl valda delar av Afrika, Asien, i princip alla länder/större städer i Europa samt en hel del Nordamerika. Och det ska gudarna veta. Det finns många roliga platser på planeten jorden, men få lockar mig mer och framkallar högre trivsel än USA. Därför tänkte jag nu, utan vidare omsvep, kora mina fem favoritstäder i detta ljuvliga land:
Efter suveräna filmer som Hold The Dark och Apostle har Netflix-utbudet verkligen imponerat på sistone, vilket ledde till en diskussion om Netflix-utbudets starkaste produktioner hittills... vilket i sin tur ledde till en rad "Bäst på Netflix"-listor där vi motiverar våra tio plock. Nu kör vi! Vilka är era favoriter? Håller ni med om denna lista?
Som ny skribent här på GR så hann jag inte vara med på de roliga Årets Bästa-listorna. Som en sorts introduktion så vill jag prata om vilka som var mina favoriter under förra året. En mer typisk introduktion hittar ni ju under Om Redaktionen, men jag tror att min 2017-lista säger ganska mycket om mig som person och gamer! Nu sätter vi igång...
Quentin Tarantino är en av mina favoritregissörer. Han har lyckats skapa sig en stil som är omöjlig att inte känna igen och ingen skriver dialog riktigt så vass som han gör, i mitt tycke. Igår satt jag och funderade på hur jag hade rangordnat hans filmer och det visade sig vara svårare att kröna de tre högsta placeringarna än jag trodde. Nu har jag dock kommit fram till min slutsats (tror jag) och är redo att presentera den. När du läst mina motiveringar får du gärna tycka till i en egen lista i kommentarerna.
Det kan bero lite på att jag inte sett lika mycket bra film i år som ifjol men 2016 upplevde jag som ett något svagare år än det som kom innan. Det betyder dock inte på långa vägar att det inte släpptes en hel hög riktigt bra grejer under 2016, tvärtom. Jag har funderat mycket på vilka av de filmer jag såg under året som stannade längst med mig och har lyckats vaska fram fem stycken. Om en vän hade bett mig att ge denne en lista över fem 2016-filmer som man bör se är det denna jag hade hänvisat till.
Min tanke var egentligen att kvartalsrapportera i form av en topplista, men i och med att tiden sprang iväg så får det helt enkelt bli en tertiallista istället. Del 1 av 3, med andra ord.
Året lider mot sitt slut och jag lär inte se några fler, nya, filmer i år utöver de jag redan sett. Jag ska på bio nu på förmiddagen om ett par timmar men det är för att se om Star Wars: The Force Awakens med flickvännen Jenny och bästa kompisen Sebastian - denna gång med min käre mor och Sebbes gamle far. Så jag är redo för att lämna mitt omdöme på filmåret 2015 - ett grymt bra filmår har det varit. Jag har varit grymt mycket på bio och sett ännu mer hemma och det var svårt att numrera filmerna i någon form av ordning.
Jag läste faktiskt boken The Long Hard Road out of Hell, självbiografin av Marilyn Manson innan jag började lyssna på hans musik. Brian Hugh Warner, mannen bakom musiken har alltid varit mycket intressantare än musiken i mitt tycke. Men jag är ändå tillräckligt inlyssnad för att kunna lista mina fem favoritlåtar. Det var dessutom några dagar sedan jag bloggade sist, så vi kör.
Rammstein, en av mina första förälskelser i lite tyngre musik, har nyligen gjorts tillgängliga på Spotify. Det tänkte jag fira med att lista mina fem favoritlåtar med gruppen, i ordning. Vi kör på endast fem då klockan är mycket och för att jag ska få det gjort överhuvudtaget. Det finns så många härliga dängor av de här tyskarna att det är svårt att ranka fler än så. Så... vi säger så.
Så det blir ytterligare en topp tio-lista. Jag har fortfarande inget kul att skriva om när det kommer till spel just nu och när jag ändå är igång med de här listorna (har tidigare gjort Slipknot och nu på senare tid blev det för In Flames, Scar Symmetry och Soilwork) så vill jag dra uppmärksamheten åt ett annat, förmodligen lite mindre känt rockband som kallar sig Evergrey. De kör lite mer åt progressiv metall än allt annat jag lyssnar på och har ett rätt unikt sound sett till vad vi annars hittar på Göteborgsscenen.
Nu blev det ambitiöst. Hela tio låtar istället för fem och sex. Jag känner mig inte lika lat idag, helt enkelt. Och det finns mycket bra skit med Soilwork. Tio låtar, alltså - inga regler, inga restriktioner.
Jag gillar att blogga. Men i hjärnan står det still. Jag har ingenting intressant att skriva om i detta skedet - åtminstone inte om spel. Så vi kör ännu en topplista med låtar från något band jag har lyssnat på nyligen. Den här gången är det Scar Symmetry som gäller. Nu blir det tungt.
Det har inte blivit mycket bloggande de senaste dagarna. Jag har varit i full gång med annat sedan Gamescom tog slut. Jag och min flickvän Jenny firade sex år tillsammans, först och främst. Sedan har det varit en del jobb inför det kommande numret av Gamereactor och sedan förra veckan har jag haft två titlar att spela för recension. Den ena heter Metro Redux och recensionen för det spelet läser ni här på sajten till veckan och i tidningen. Det andra spelet får jag tyvärr inte prata om än på ett tag.
Jag har inte bloggat på några dagar nu. Min dator har krånglat något djävulskt men nu verkar jag vara igång igen. Jag satt och lyssnade på allsmäktiga Slipknot här förut och kom på att det vore kul att göra en topplista för mina favoritlåtar med bandet. Så utan vidare svammel, här kommer det; simpelt och kort (för jag är lite trött).
Med Halo: The Master Chief Collection "runt hörnet" (kom igen, november!!) har jag börjat drömma mig tillbaka till ringvärlden och jag har tagit på mig den svåra uppgiften att rangordna mina fem favoritbanor från serien. Ungefär som Mathias Holmberg redan har gjort bättre före mig.
Nu när en ny konsolgeneration börjat och den gamla går mot sitt slut skulle jag vilja göra en topp 10 lista över mina favoritspel generationen som varit. Snabbt och lätt, här kommer:
Som några säkert är medvetna om driver jag en musikhemsida vid namn Resonance Valley. Och som ett återkommande tema korar vi årets pärlor och bottennapp i ett gäng olika kategorier. Först ut är min egen lista av vad jag anser vara 2013 års bästa album. Denna bloggen är tillägnad del ett av totalt två.