Vi matas med topplistor till höger och vänster här inne på siten, i stort sett året runt. Det frågas frågor varje fredag, varje fredag väntar jag på att se frågan, varje lista hoppas jag ska vara DEN listan.
Jag vet, jag vet... Det är väl lite som att prygla en död häst vid det här laget. Men EA:s första Battlefront var en väldans besvikelse. Man kan inte ta ifrån det att det ser ut som himmelriket och låter ännu bättre, men det saknar någon form av speldjup. Det kanske är därför Jonas Mäki spelar de så ofta, nu när jag tänker efter. I och med att det är så ytligt i sin design har han en chans i det, kanske.
Så nu står det klart att Deathstroke blir skurk i Ben Afflecks kommande Batman-solofilm. Jag hoppas oerhört mycket på att den filmen ska bli briljant, det är liksom mitt sista hopp om att DC ska kunna göra något som inte suger. Alla bitar är på plats i alla fall. Jag är inte säker på om Deathstroke är det mest intressanta valet å andra sidan...
Se på tusan! Overwatch är ju skitbra. Aldin har ju tjatat hål i huvudet på mig om spelets "briljans" sedan han doppade tån i beta-versionen på PC som började för flera månader sedan men jag har liksom inte riktigt hoppat på hype-tåget själv. Dels kändes det för mig som en självklarhet att en tävlingsinriktad multiplayer-shooter med hela tjugoen helt olika karaktärer med unika styrkor och svagheter skulle vara smått omöjlig att balansera ordentligt. Jag gillar ju grejer som Halo där skillnaden mellan mig och min motståndare är snudd på mikroskopisk - spel där skicklighet alltid vinner, där jag som ensam spelare kan släpa mitt lag till vinsten. Overwatch är uppenbarligen inte ett sådant spel.
Jag håller på rätt mycket med Youtube i nuläget, försöker lära mig hur jag lockar nya tittare, samtidigt som jag behåller den gamla publiken. I nuläget är det rätt enkelt då en majoritet av mina prenumeranter är vänner (även om de kan lämna när som helst om jag inte har något kul att erbjuda).
Jag har spelat Quantum Break inför recension sedan förra veckan. Jag får inte säga något om vad jag tycker om spelet än dock, så det jag ville lite kort dela med mig av mina tankar kring har inte så mycket med spelet i sig att göra utan mer en generell grej vi ser mer och mer av i spel nuförtiden - "riktiga" skådisar i spel. Alltså karaktärer helt modellerade efter skådespelaren som spelar den.
Vad ska man säga om den saken? Det är lätt att tankarna blir djupa, filosofiska och kanske även deprimerande beroende på vilket perspektiv man har. Den senaste veckan har jag funderat mycket över livet, döden, handlingar och vilka konsekvenser det får.
Alla har vi våra minnen från när vi spelade just de där spelen. Ni vet, de spelen som fick er att vilja spela mer, och som dessutom har format er smak för spel idag. För vissa var det Pac-Man, andra Super Mario. Och i det här inlägget ska jag gå igenom de spelen som formade mig och min spelsamling.
Jag funderar på att starta eget, det är något jag har funderat på i flera år och jag känner att jag börjar närma mig mitt egna företag, akta men säkert.
Jag håller på att skapar mitt egna TRPG (Table Role Playing Game) och sitter nu och försöker komma på raser som man kan välja mellan när man skapar sin karaktär, och i takt med detta, tänkte jag göra en bloggserie med mina bakgrundshistorier till de olika raserna,
Jag håller på att skapar mitt egna TRPG (Table Role Playing Game) och sitter nu och försöker komma på raser som man kan välja mellan när man skapar sin karaktär, och i takt med detta, tänkte jag göra en bloggserie med mina bakgrundshistorier till de olika raserna,
Det var ett tag sedan jag skrev här nu, och det kan mycket väl dröja till nästa blogginlägg igen. Det är så jag fungerar, jag har mina "perioder" då jag jättegärna vill göra något, och sedan kan det glömmas av totalt då det finns något annat som tar en större del av mitt intresse.
Jag älskar Nintendo. Det kanske inte märks med tanke på hur sällan jag faktiskt skriver om deras spel i bloggen men det gör jag verkligen. Och väldigt få spel hamnar högre än Zelda Wii U på min personliga önskelista för 2015. Ocarina of Time står sig som det absolut viktigaste spelet någonsin för mig då det var först när jag spelade det som jag insåg hur spelmediet har potential till att bli något mer än bara ren underhållning. Spelen kan vara en portal som tar oss från den ibland trista verkligheten till nya, fantastiska världar. Från det vardagliga till det magiska.
När jag gick i gymnasiet spelade jag och några nära vänner musik ihop, det var bara i skolan vi gjorde det, men vi hade så himla kul och testade olika låtar, mestadels hårdrock och metal, men vi sa inte emot att spela andra musikstilar också.
Fick idag hem lite saker jag beställde innan helgen, lite Transformers-prylar till min nyckelkedja (med betoning på kedja). Och nu när jag satte allting på min nyckelkedja så upptäckte jag att de var väldigt stora, jag har redan min Minecraft-zombie, och nu även de här? Snart får de väl inte plats i min ficka längre, men de är kul att ha :3
Vi fick vår första glimt av Uncharted 4-gameplay under helgen. Jag gillar vad jag ser, såklart. Tycker definitivt att striderna ser mer dynamiska och roliga ut, även om det fortfarande är helt ofattbart hur man kan skjuta en fiende i magen utan att han så mycket som rycker till lite.
Jag har ett intressant yrke, jag jobbar i hemvården, det innebär inte att jag torkar äldres rumpor hela dagarna, som tyvärr många tycks tro, utan det är väldigt mycket socialt och många intressanta diskussioner med de äldre.
Vi har nu fått se hur Halo 5 ser ut, på riktigt. Väldigt roligt att faktiskt få ett smakprov såhär långt innan release, såklart. Och jag tycker det ser kul ut och det verkar ha lagts mycket tanke bakom de nya funktionerna. Det är dock skräckblandad förtjusning, helt klart.
Det är åtta år sedan Gears of War motorsågade sig in i våra hjärtan på den då relativt färska Xbox 360:n och jag blir nostalgisk när jag tänker på det. Jonas blogg om serien fick mig verkligen att börja tänka tillbaka och istället för att klottra ner hans kommentarsfält valde jag att skriva en egen blogg om den.
Det är lätt att glömma hur fantastiskt Call of Duty 4: Modern Warfare var. Efter att ha spelat ett snarlikt spel varje år och förknippat serien med repetition och brist på nyheter blir det lätt så. Men Modern Warfare omdefinierade en hel genre över en natt och det är omöjligt att ta det ifrån spelet.
Jag har spelat lite Evolve under helgen och tänkte dela med mig av mina snabba intryck och tankar kring spektaklet. Spelet var ett av de spelen jag såg mest fram emot i år innan det försenades och att äntligen få testa på det har varit riktigt kul. Så dessa är mina synpunkter.
Klockan är 04:06 på lördag morgon och jag ska strax gå och lägga mig. Men först vill jag skriva av mig lite om hur jag tänker kring alla Halo-relaterade nyheter som trillat in idag. Halo 5: Guardians utannonserades igår och utöver det har det börjat dyka upp rykten om en eventuell samlingsbox med de numrerade titlarna i serien till Xbox One, kallad Halo: The Master Chief Collection.
Precis alla har bloggat om det redan. Ben Affleck som Batman i kommande Batman vs. Superman har visats upp i ett fräsigt foto, tydligen tagit av regissör Zack Snyder själv.