I sommar börjar alltså den andra säsongen av Peacemaker spelas in, vilken egentligen var tänkt att ligga flera år fram i tiden eftersom DC-bossen James Gunn först skulle lansera sitt nya univerum och därefter göra en Waller-serie (baserad på karaktären Amanda Waller). I den skulle Peacemaker och gänget ha dykt upp, men ny flyttas den istället bakåt och Peacemaker framåt.
Stålmannen var länge något av ett stående skämt på Gamereactor-redaktionen. Det är en av de äldsta superhjältarna, men också en av dem som visar bristerna med att göra en hjälte för kraftfull. Efter att han stoppat tåg från att köra över fastbundna kvinnor, räddat barn ur brinnande hus och liknande - insåg den tidens DC att han behövde en svaghet. Vilket fick bli en grön sten kallad kryptonit.
Nej, jag har inte släppt The Flash ännu. Det var när vi som hastigast fick se Michael Keatons klassiska Batmobile (nej, ingen spoiler, var med redan i första trailern) det slog mig; det finns många tjusiga Batman-åk som varit med i filmerna - och absolut ingen av dem är sämre än skiten som är med i Nolans och Bales rullar; Tumbler.
Det känns lite som en mellanakt just nu med DC-filmer (Black Adam, Shazam 2, The Flash, Blue Beetle och Aquaman 2) eftersom de liksom lever sitt egna liv och påbörjades innan det stod klart att DC-universumet skulle reboots. Nu verkar det ju som att The Flash fick rollen att göra just detta, men det är ändå en film som tagits fram utan hänsyn till James Gunns planer.
För drygt en månad sedan skrev jag ett blogginlägg som i korta drag gick ut på att jag verkligen inte tror på Suicide Squad: Kill the Justice League och hoppas att det inte försenas. Det ser helt enkelt inte bra ut, och det kommer från ett DC-fan, ett Harley Quinn-fan, ett Suicide Squad-fan, ett Rocksteady-fan och tillika en person som generellt älskar co-op online.
Efter att Sony-streamen härom veckan avslutades med Suicide Squad: Kill the Justice League, skrev jag ett synnerligen trist blogginlägg. Jag tycker helt enkelt inte spelet ser bra ut. Alltså inte det minsta bra ut, och jag är direkt osugen på att få sätta igång, även om jag såklart innerligt hoppas att jag har fel. Detta är direkt alarmerande med tanke på att jag är DC-fan, gillar Suicide Squad lite extra mycket, älskar multiplayer (i synnerhet co-op) och tycker Rocksteadys tidigare spel - tänker då på Batman: Arkam-sviten - varit skitbra.
Som du kanske minns besökte jag New York i höstas och som sig bör blev det ett besök på en serietidningsbutik. En av de grejer jag köpte där var samlingen Batman'89. Den fortsätter - som namnet antyder - berättelsen från Tim Burtons Batman-filmer och blev snabbt en av mina favoriter.
När det kommer till spel om superhjältar har Batman haft det ganska väl förspänt. Batman till Commodore 64 var en höjdare, NES-Batman var också väldigt bra liksom Mega Drive-spelet och så vidare (jag vill även räkna med Lego Batman: The Videogame). Spider-Man har inte haft det riktigt lika lätt, men man får väl lugnt säga att Insomniac fick till formeln perfekt med sina Playstation-spel som är bland det bästa jag lirat.
James Gunn och Peter Safron tog i för kung och fosterland igår när de presenterade första omgången av sin DC-omstart, vilken är tänkt att ge ett mer homogent universum - där förebilden givetvis är det Marvel skapat (något Gunn också bidrag till). Och jag bara slickade mig motbjudande runt munnen.
När James Gunn och Peter Safron bekräftade att de tackat ja till att modernisera och knyta samman DC-universumet samt framför allt lyfta kvaliteten, var det många som blev nyfikna. Warner själva yxade innan projekt till höger och vänster, och hur mycket skulle egentligen knytas samman? Allt? Hur blir det isåfall med The Batman och Joker: Folie à Deux som rimligen är helt fristående?
Jag har sannerligen inget emot att knäcka en superhjälterulle mellan varven. Tvärtom är det ofta bra underhållning. Det finns dock en tendens som smyger sig på just nu och har så gjort några år - och det håller på att göra mig galen.
Det har varit lite stökigt kring DC i år i och med sammanslagningen av Warner och Discovery. Dessutom har Warner-cheferna tagit flera rejält tveksamma beslut. Men trots det har det ändå varit några roliga år att vara DC-fan.
Eftersom det dröjt för mig att kika den tredje säsongen av The Boys, så har jag heller inte vågat blogga om det (jag är också rädd för spoilers ibland). Men... med det avklarat så vill jag bara säga att jag till fullo instämmer i chefredaktör Petters recension, för det här är förbannat briljant.
Det har stormat rejält sedan Warner bestämde sig för att skaka om sin DC-satsning ordentligt förra veckan, där den mest omedelbara konsekvensen är att filmen Batgirl lades ner med omedelbar verkan. Den kommer därmed aldrig släppas, trots att den kostat närmare miljarden vid det här laget i olika kostnader, samt dessutom innehåller Michael Keatons omtalade comeback som Batman.
Joker är en av de bästa filmer jag sett senaste åren. Träffade i solar plexus och det kändes ungefär som att ha åkt mental torktumlare som har sett den. Så deprimerande, men ändå ikonisk att jag faktiskt bara tagit mig igenom den två gånger (mina favoritfilmer ser jag normalt betydligt oftare).
Jag har ju inte precis hymlat med att jag inte varit imponerad av Marvel på sista tiden. Filmerna har känns ointressanta och onödigt korkade och TV-serierna är bara dåliga och rätt töntiga. Men... de har åtminstone TV-serier, och här känner jag att DC har jobb att göra.
Marvel laddade på rejält under San Diego Comic Con med bland annat mer What If...?, mer Loki, filmerna The Marvels och Captain America: New World Order samt She-Hulk. Men jag kunde tyvärr inte åstadkomma mycket annat än en gäspning.
Fick tipset från en Gamereactor-läsare att kika på den animerade HBO Max-serien Harley Quinn, vilken startade år 2019. Det har hittills gått två säsonger och en tredje är på väg, och den är fullkomligt fullknökad med namnkunniga röstskådespelare. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att ge den chansen.
Jag vet att många älskar Nolans Batman-tolkningar. För mig kändes det alltid som lätta besvikelser dock, vilka jag faktiskt inte alls var överdrivet förtjust i.
Det verkar röra på sig för Charlie Cox som Daredevil igen. Han gjorde som bekant succé i rollen i Netflix-serien som debuterade år 2015, men efter att Disney kom på att de ville ha en egen streaming-tjänst, så avslutades alla samarbeten och sedan dess har i princip allt Marvel-relaterat flyttat till Disney+.
Twitter-användaren Julian Chan har satt ihop bilder som visar upp varje filmatiserad Batman komplett med Bruce Wayne, Läderlappskostym och kärra för att man enkelt ska kunna jämföra dem.
Var iväg och kikade Spider-Man: No Way Home på bio under kvällen, sent omsider. En film jag tycker är den bästa Spindelmannen-rullen sedan den första med Tobey Maguire, som för mig är och förblir bäst i rollen som vår gamle, goe kvartersspindel (varning för spoilers i resten)!
Runt 09:00 idag, torsdag, går Peacemaker i mål i och med avsnitt åtta. Och det är med blandade känslor faktiskt, för jag är kriminellt förtjust i serien. Att följa vad som egentligen är en lättsam bagatell har i ett antal veckor skickat tillbaka mig till tonåren då jag idogt kunde vänta på nästa nummer av Batman, Spindelmannen eller något annat.
Det var strax efter jul någon gång som Göteborgaren och tillika redaktionsmedlemmen Johan Mackegård dök upp på redaktionen. Jag hade semester, men åkte över för några timmars ljugarstuga tillsammans. Ett av ämnena som behandlades var The Suicide Squad.
Haft en härlig helg med bland annat kräftskiva, långa promenader, höstrens på gården, inläggning av rödbetor inför vintern och en massa film. Sistnämnda ledde till en lång och bra diskussion med några goda vänner (varav en skrivit om film tidigare på Gamereactor), där det var superhjältar som dryftades.
Det har alltid varit en dröm att närvara under film- och serieproduktioner, ända sedan jag studerade manusförfattande för ett antal år sedan. Det är ju en helt annan upplevelse att se manusblad förvandlas till verklighet, så ni kan tänka er hur exalterad jag blev Netflix bjöd in Gamereactor till en exklusiv turvisning av den brännande heta Daredevils-säsongen - och jag fick i uppdrag att resa hela vägen till New York för att träffa seriens skådespelare och utforska vad den nya säsongen har att erbjuda.
Äntligen! Uppföljaren till Brad Bird-klassikern The Incredibles är här efter 14 år och det var en ren fröjd att återbekanta sig med superfamiljen Parr i denna fartfyllda och spektakulära tvåa. I en tid där Marvels och DC:s trikåklädda brottsbekämpare räddar världen på daglig basis känns Brad Birds Bond-doftande värld som en uppfriskande actionsemester och den här gången är tonen mer lättsam än sin föregångare; samhället har fortfarande svårt att acceptera superhjältar i sin vardag efter ett kostsamt slag mot mullvadsgubben från förra filmen och detta tvingar familjen att retirera, men en entusiastisk mediapamp startar en politisk kampanj för superhjältars rättigheter och väljer ut Elastigirl som representant för de "illegala". Pappa Bob, som kämpar med att dämpa sin kraftiga avundsjuka, tvingas stanna hemma för att se efter ungarna.
En gång kraschlandade jag ordentligt med Skyhöga Förväntningar på ett spel. Ändå... finns hoppet att Nästa Spel ska vara precis det jag vill ha. Vad är det då jag söker?